Maschine Krank – Mine Fires

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Stop/Start Records, betyg: 4]

Det startar lugnt och fint med “Bit part” för att plötsligt explodera i “Don´t look now!” och vad som först lät som att det kunde bli till något intressant och spännande omformas snabbt till skränigt hardcoreriffande innan låten dör ut, lugnt och disharmoniskt. Sedan fortsätter Maschine Krank med sina vita, avskalade funkgitarrer och spretiga rytmiska övningar i “The routine” där Åsa Ahlander skriksjunger enerverande. Som bäst låter hon när hon inte tar i så mycket. Samma sak med musiken. Den låter också bäst när Maschine Krank gör annat än att ösa på för fullt, som i “We don´t go anywhere” eller “Sometimes I do good things for you”. Dessvärre försöker man så fort det är möjligt att införa krossa-på-partier i låtarna, vilket gör Mine Fires till en tämligen trist, osmaklig och urvattnad popcoresoppa. Malmöbandet har tidigare debuterat med en ep och Jens Lindgård (Franz Ferdinand, Damn, Doktor Kosmos) har spelat in och producerat Mine Fires. Jag vet inte om ni minns No Wavevågen som sprang loss i New York på 80-talet? Men den musik Maschine Krank gör påminner tämligen mycket om den, minus svärtan och ångesten, så det här känns varken nytt eller fräscht. Däremot känns det rätt irriterande, då jag får intrycket att bandet skulle kunna göra något mycket mer konstnärligt och elegant av sin musikalitet än så här. Det kanske kommer när medlemmarna blivit äldre och lugnat ner sig lite. Nu är det för fyrkantigt, taggigt och ojämnt för min smak.