Ännu en dag med perfekt festivalväder och Way Out West visar sig från sin bästa sida. Idag har vi med kameran och Zeros Lena Olsson får uppdraget att summera sin festivalupplevelse.
Trötta efter en lång fredag missade jag delar av eftermiddagsprogrammet men efter några koppar kaffe bar det av mot området. Det som slår mig är att det åtminstone känns som det är mindre besökare denna dag. Trängseln är inte lika påtaglig och köerna långa men kortare än gårdagen. Kvällens schema bjuder på Pulp, Tiësto och Kanye West som stora dragplåster.
Pulp Jarvis Cocker underhåller publiken genom att kasta ut chockladbitar och ta med en kamera med sig ut i publikhavet. Ett effektivt sätt att lyfta en show där flertalet besökare bara väntar på hits som “Common People” och Disco 2000″. När de väl kommer lyser hela publiken upp och den alltid lika karismatiske Jarvis lever ut fullständigt. Det är då det blir som bäst och allt blir som man förväntat sig.
Tiësto står still bakom ett större DJ-bås men bjuder ändå på en show som får den stora publikskaran att stanna. Trots att han väljer att inte spela flera av sina hitlåtar får han med pyroteknik och snygg videografik folkhavet att blixtra till precis när han vill. Det är en mäktig och annorlunda upplevelse som skiljer sig rejält från de många standardiserade pop- och rockkonserterna. Jag går här ifrån svett och nöjd!
Kanye West levererar en otrolig show, tyvärr biter det ändå inte på mig. Hans musik har aldrig varit min kopp te och hur duktig rapare, sångare och dansare han än må vara så är jag nöjd ganska snart, men det verkar inte övriga delen av publiken vara. De ser hans storhet och West ger dem allt och lite där till. En visuell show av en världsstjärna som levererar på absolut toppnivå när hans fans förväntar sig det.