Alf – Vi ville förändra vår tid men den förändrade oss

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[album, Too Many Notes / Border, betyg: 5]

Solodebuten Augustibrev var en smått sensationell skiva, med kanonlåtar som “Gröna linjen”, “Ser bara moln” och “Mitt i Malmö city”. Bra indiepop på svenska var vi inte bortskämda med, men den gamla Mutts-killen och musikproducenten Håkan Åkesson visade att det gick, och dessutom verkade väldigt enkelt. Uppföljarna “Alfs Andra” och “TivoLiv” var dock inte lika upphetsande och inte heller den fjärde plattan känns särskilt vass. Jag gillar singeln “Hälften kvar”, men i övrigt känns låtmaterialet ganska svagt.

Ljudbilden är burkig, smutsig och halvt dränkt i eko, kanske har han sneglat på Glasvegas? Det är helt okej, men var är popkänslan? Var är låtarna?

Alf är så bra att han även i halvinspirerade stunder som denna ändå lyckas skapa en skaplig platta, men jag tycker han kan bättre än så här. Det är allt för få spår som har en låtidé som bär.