Hem / Artiklar / Amphi-festivalen 2008 – Gotisk atmosfär i Köln

Amphi-festivalen 2008 – Gotisk atmosfär i Köln

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

Små gotiska barn som leker kurragömma? Halvnakna EBM-killar som stolt visar sina biceps? Steve Naghavi i dansant toppform? Joakim Montelius med en fotbollsskada? Årets upplaga av Amphi-festivalen blev en minnesvärd tillställning. Zero var på plats och bjuder här på en utförlig rapport.

AMPHI 2009

 Fredag, 18 juli

Vi anländer till Köln på förmiddagen och fascineras av att staden i det närmaste känns ”invaderad” av alternativa människor. På de centrala affärsgatorna är svarta kläder och fantasifulla frisyrer snarare regel än undantag. De som har besökt Leipzig under Wave Gotik Treffen kan nog föreställa sig scenariet.

Efter lite sightseeing (domkyrkan är verkligen imponerande) beger vi oss till vår campingplats i utkanten av festivalområdet och möts av rejäl partystämning. Årets upplaga av Amphi-festivalen är slutsåld och har lockat till sig synth- och gothfans från hela Europa. Vi avnjuter en läskande dryck och börjar prata med tältgrannarna från Ryssland. Det visar sig att de har rest till Köln bara för att se sina favoritband.

Atmosfären på campingplatsen är vänlig och allt fungerar bra. Eller nåja, det finns ett litet dilemma: kön till damtoaletten är alltid vansinnigt lång. Gothflickor har ju, som bekant, en tendens att sminka sig grundligt …

Helgens första höjdpunkt blir, hursomhelst, festivalens fotbollsturnering, Amphi Cup, där fem lag spelar mot varandra. Musikerteamet (med bland andra Eskil Simonsson och Bruno Kramm) kämpar bra, men lyckas inte ta hem den åtråvärda titeln som istället går till DJ-laget.

Efter detta roliga evenemang avnjuter vi en god måltid vid kanten av floden Rhen. Det saknas verkligen inte möjligheter att festa natten igenom, men vi beslutar oss för att tänka på refrängen för att vara utvilade inför lördagens äventyr.

Lördag, 19 juli

Covenant_amphi
Covenant, live på Amphi 2008. Foto: Claudia Kurschat

Det visar sig vara ett klokt beslut, då lördagen kommer att bli lång. Redan vid niotiden väcks vi av hårda EBM-rytmer från granntältet. Festen har redan börjat ute på campingplatsen …

Vi beger oss till festivalområdet, där slutförberedelserna pågår för fullt. Amphi 2008 ståtar med två scener, en biograf och ett gigantiskt öltält. Då festivalen tar plats precis vid Rhen har arrangörerna även byggt upp en stor sandstrand med tillhörande solstolar. Denna attraktion visar sig (föga överraskande) inte vara speciellt populär bland de vitsminkade emo-flickorna. Åtskilligt mer uppskattad är den däremot av de biffiga EBM-killarna, som tycks finna stor tillfredställelse i att visa upp sina tatuerade och vältränade överkroppar.

En annan rolig avdelning på festivalen är ”barnområdet”. Barn? Vissa kanske skakar förvånat på huvudet? Men egentligen är det ganska självklart. Gothscenen har, som alla vet, förhållandevis många år på nacken. De som växte upp med Echo And The Bunnymen och Joy Division har i dag firat sin fyrtionde födelsedag. Åtskilliga har även bildat familj. Amphi-festivalen har därför en liten lekplats med gungor och klätterställningar åt ”gothbarnen”. Det är lustigt att se de små svartklädda krabaterna (tjusigt stylade av föräldrarna) leka kurragömma. Synen väcker funderingar. Kommer dessa oskyldiga varelser att växa upp och bli svartsminkade nihilister även de? Eller kommer den sedvanliga tonårsrevolten att äga rum och transformera dem till kepsprydda hip-hopare eller batikklädda hippies? Den som lever får se. Och i vilket fall som applåderas ambitionen att göra festivalen barnvänlig och mångfacetterad.

Överlag känns Amphi-festivalen välplanerad och genomtänkt. Det enda negativa som slår oss är de (enligt tyska mått mätt) hutlösa öl- och läskpriserna. Men å andra sidan finns det strategiskt utplacerade vattenkranar på området, där man kan svalka sig.

Nåväl, efter en snabb lunch beger vi oss till huvudscenen, där festivalens programvärdar Honey (Welle: Erdball) och Jens (Funker Vogt) förklarar tillställningen för öppnad. Årets första musikaliska akt är Mina Harker, som snabbt får med sig det svartklädda publikhavet. Vi stannar ett par låtar, men väljer sedan att traska över till den något mindre ”teaterscenen” för att lyssna på Noisuf-X. Även de skapar en skön stämning och får klart godkänt.

I lördagens starka startfält (med bland andra Haujobb, Combichrist, Rotersand och The Klinik) sticker ett par band ut:

Norska Zeromancer imponerar med en energifylld show och presenterar två helt nya låtar. Welle: Erdball bjuder i sin tur på mångsidig underhållning, där tjusig dans och pappersflygplan leder till glada miner. Av de rockigare akterna förtjänar Zeraphine att nämnas. Berlinbandet har en fantastisk publikkontakt och många låtar slutar i allsång.

Dagens absoluta höjdpunkt, enligt vår måttstock, är emellertid Covenant. Trots att Joakim Montelius linkar in på kryckor (en svit från gårdagens hårda fotbollsturnering) ger Helsingborgsbandet allt från första tonen. Eskil Simonsson är på ett strålande humör och hans varma leende smittar av sig. Trion bjuder på ett flertal av sina starkaste låtar, som suggestiva ”20 Hz” och EBM-klassikern ”Stalker”. När vi efter konserten växlar några ord med killarna säger de sig vara nöjda med spelningen och festivalen i allmänhet.

DeineLakaien_amphi
Deine Lakaien, live på Amphi 2008. Foto: Claudia Kurschat

Kvällens artistkavalkad avslutas med utmärkta framföranden från Deine Lakaien och Oomph! De som orkar kan därefter dansa vidare, då inte färre än sju diskjockeys spelar sina favoritplattor. Vi väljer emellertid att krypa till kojs för att orka med morgondagen.

Söndag, 20 juli

Även denna morgon väcks vi av hårda elektroniska tongångar från granntältet. Ute skiner solen och inne på festivalområdet är stämningen på topp. Dagens första konsert för vår del blir Spectra Paris, som gör mycket bra ifrån sig. Helt klart ett framtidslöfte!

Under eftermiddagens lopp avnjuter vi bland andra L´Âme Immortelle, Letzte Instanz och Das Ich. Kvällens första höjdare blir sedan Suicide Commando, som verkligen eggar publiken med sina tunga rytmer. En kille med bandloggan tatuerad på ryggen lyckas klättra upp på scen och sprider glädje genom att dansa fanatiskt. Efter konserten är inte bara han, utan praktiskt taget alla närvarande fullständigt genomsvettiga. Vilket ös!

Aningen lugnare, men nästan lika övertygande är Project Pitchfork, som spelar en väl avvägd blandning av gamla och nya låtar. Sedan är det dags för festivalens headliner, And One, att ställa sig på scen. Steve Naghavi, som vanligt är oklanderligt klädd i svart kostym, visar att han är en entertainer med många strängar på sin lyra. Förutom att skämta och flirta med publiken framför han även, till allas förtjusning, sin berömda ”Dave Gahan-dans”. Berlinkillarna spelar främst låtar från sin senaste skiva, Bodypop, men bjuder även på ett par gamla godingar. I synnerhet”Techno Man” möts av vansinnigt jubel.

Amphi-festivalen avslutas därefter med flaggan i topp. Die Krupps, med en till synes outtröttlig Jürgen Engler som spjutspets, levererar hit på hit. En tjusig final på en trevlig weekend!

 

AMPHI-FESTIVALEN 2008, SUMMERING:

BRA: Välorganiserat, vänligt och alldeles utmärkta bokningar. Roliga specialattraktioner (som fotbollsturneringen och lekplatsen) tillför ”det lilla extra”.

MINDRE BRA: Aningen för mycket folk, vilket leder till småjobbig trängsel och enerverande köer. Priserna inne på festivalområdet känns vidare onödigt höga.

 

 

Kommentarer

Kommentarer

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Eskil Simonsson och Joakim Montelius med Örtoftaverkets bränslegård i bakgrunden.

På fältarbete med Covenant

Det är en råkall eftermiddag under senhösten 2018. Zero har fått den exklusiva förmånen att …