Lis Er Stille – Apathobvious

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, Brutal / Playground, betyg: 7]

Danska kvintetten Lis Er Stille är definitivt något utöver det vanliga. Det är konstigt, vackert, skruvat och egensinnigt. I bland är det rock, ibland ambient och emellanåt ganska obegripligt. Och på det hela taget rätt omöjligt att placera in i något fack. Faktum är att det är svårt att alls jämföra musiken med någon andra artister. Bitvis kan det påminna om Björk eller Pink Floyd och även landsmännen Under Byen skulle kunna låta på ett liknande sätt. Det som framförallt förenar dessa är oviljan att följa konventioner och att vara förutsägbara. Lis Er Stille berättar musikaliska sagor där sången och texterna snarast är ett komplement till musiken som i sig självt innehåller tillräckligt mycket handling för en serie teaterpjäser. Det är omväxlande dramatiskt, ödesmättat och finstämt. Långa stycken är helt instrumentala, rentav symfoniskt uppbyggda. Näst sista spåret Spurven är klassisk pianomusik på Chopinskt vis. Avslutande stycket “Fyr i framman” är ett framväxande musikaliskt inferno á la Muse som övergår i ett sakralt andäktigt mässande för att till slut sätta punkt med ett crescendo som drar iväg som ett snabbtåg i överljudsfart mot framtiden. Personligen är jag kluven till skivan. Jag älskar delar av den, andra delar står jag knappt ut med. Förmodligen behöver Apathobvious få vila mellan spelningarna så att man själv hinner återhämta sig. Lis Er Stille är en musikalisk upplevelse som kräver sin lyssnare -raka motsatsen till hissmusik skulle man kunna säga.