Gold Star – Uppers & Downers

Marlon Rabenreither har i och med Uppers & Downers gett ut sitt tredje album under Gold Star-namnet. Plattan innehåller tolv låtar med den gemensamma nämnaren att de handlar om sökare på jakt efter kärlek, hopp och mening med livet.  

Det är något med Marlon Rabenreithers röst, eller snarare attityden i rösten, som gör att den emellanåt påminner om Mick Jaggers. Men ändå inte. Likaså är det med hans 60- och 70-talsaktiga musik som ger vibbar av såväl Rolling Stones som Bob Dylan emellanåt. Här baseras soundet på gitarrer, trummor, orgel, piano, lite munspel, bas och ett gammaldags, naturligt sväng som känns varmt och fullt möjligt att hitta inom dagens indiepop liksom inom 40, 50 år gammal rockmusik med inslag av folkpop. Det hela framstår som tämligen tidlöst. Rabenreither har sitt ursprung i Österrike men bor i Los Angeles, Kalifornien och det är där i Valentine Studios (där bl.a. The Beach Boys, Frank Zappa och Jackson Brown spelat in) som Uppers & Downers blivit till. Hur mycket studion inverkat på det tidlösa soundet är svårt att säga, men producenten Nicolas Jodoin som också arbetade med Gold Star på debutalbumet, är definitivt ”skyldig” till att det låter som det gör. I min värld är inte Uppers & Downers någon alldeles nödvändig platta att ha då jag inte uppfattar låtmaterialet i sin helhet som tillräckligt varierat eller starkt, men här finns några topplåtar som jag gärna återvänder till när andan faller på. Jag tror dock att Gold Star framöver kan få till en riktig höjdare om han fortsätter på den bana han inlett. Än så länge når han dock inte riktigt fram till den klassiska rockplatta som han uppenbarligen eftersträvar och som säkert finns där någonstans.