Hem / Recensioner / Album (sida 7)

Album

Kennelklubben – Kennelklubben

1988 bildade ett par tonåringar från Göteborg syntbandet Kennelklubben, men fick inget skivkontrakt. I vuxen ålder, 30 år senare, kommer nu den självbetitlade skivan ut och det är verkligen ingen dum platta hårdrockaren och syntaren skapat tillsammans. Christer Lundberg, programledare i Sveriges Radio och sångare i Universal Poplab, samt Martin …
Läs mer »

Bill Ryder-Jones – Yawn

The Coral-gitarristen och trumpetaren Bill Ryder-Jones fortsätter sin solokarriär genom att ge ut Yawn, ett lågmält, tillbakalutat och emellanåt rätt segt album där inte mycket händer. Ryder-Jones sjunger nästan viskande, nära miken, och orden strömmar ut men innehållet förmedlas inte till mig känslomässigt. Mellan 1996 och 2008 var Bill Ryder-Jones …
Läs mer »

Nord & Syd – 80%

Det melodiska indiepopbandet Nord & Syd albumdebuterade 2013 med Som En Människa. Nu som först har plattan följts upp med en ny fullängdare, titulerad 80%, och liksom skivomslaget mest går i vitt är även vinylen vit som norrlandssnön.  Nord & Syds medlemmar kommer från Norrland men bor i Stockholm och …
Läs mer »

Runtom Knuten – OM

Runtom Knutens nya vinyl-lp har gått het på stereon här hemma under en längre tid nu. Den har vuxit, formats och utforskats för varje spelning. OM är en sådan skiva som kräver lite tid för att man ska upptäcka hela dess psykedeliska potential.  Garagerock och psykedeliska experiment har gått hand …
Läs mer »

Manic Street Preachers – This Is My Truth Tell Me Yours (20th Anniversary Collectors’ Edition)

Manic Street Preachers This Is My Truth Tell Me Yours

När ska This Is My Truth Tell Me Yours få den kärlek den förtjänar?
Läs mer »

Västerbron – Flyktbeteendevetenskap

Flyktbeteendevetenskap inleds lugnt och nästan lite pampigt i och med ångestballaden ”Svartvitt”. Men tro inte att skivans innehåll fortsätter på det viset. Redan i nästa spår skruvas hastigheten upp och Västerbron lägger ribban för merparten av plattans spår.  I ärlighetens namn är jag inte superimponerad av Västerbrons punkiga indiepop. Den …
Läs mer »

Crash Nomada – Crash Nomada

Crash Nomada är tillbaka med en skiva kallad endast Crash Nomada. Den följer på 2012 års utmärkta Atlas Pogo. Nu har dock bandet försett sig med svenska texter, sångaren Ragnar Beys röst påminner om Thåström, och det svänger fortfarande som fan om bandet folkpunk.    Crash Nomada använder vanliga rockinstrument …
Läs mer »

S.K.o.R. (Some Kind Of Rubus) –  Rubus Tellus

Säga vad man vill om Some Kind Of Rubus – förkortat S.K.o.R. – men denna vansinnes-rock n roll är extremt egensinnig, helgalen, skitkul, supersvängig och fullkomligt sanslös. Jag förstår om folk ifrågasätter om detta är seriöst eller inte, men i min värld är Rubus Tellus ett jävla mästerverk! Låt oss …
Läs mer »

Vasas Flora och Fauna – Strandgut

Iiris Viljanen lämnade Vasas Flora och Fauna efter bandets charmiga debutalbum och gav som soloartist ut skivan Mercedes. Iiris ersattes av Daniel Ventus och sångerskan Tina Kärkinen, så att Mattias Björkas slapp förbli ensam medlem. Strandgut är trions tredje platta, låtarna är från gruppens två första skivor, men översatta till …
Läs mer »

Anderson Paak – Oxnard

Anderson Paak Oxnard

Platt fall på grund av Dre.
Läs mer »