(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Duvander)
[album, Mille Plateaux, betyg: -]
Andreas Tilliander heter en svensk musiker som de senaste två åren blivit mycket kritikerrosad för sina diverse olika musikaliska projekt. Och det är inte för inte som han hamnat på tuffa skivbolaget Mille Plateaux. Med Plee under aliaset Mokira visar han upp en fantastisk förmåga att skapa minimala alster av disharmonier och sköna ljud. Click-hop och lite åt dub-hållet säger hans skivbolag, och det kan väl fungera ungefär lika dåligt som alla andra såna här krystade försök att beskriva musik i ord. Att, som Fredrik Strage, tänka mer tillbaka på konstnärer som Stockhausen och Throbbing Gristle (speciellt de senare) känns mer adekvat. Även om just den här skivan är mer tillbakalutad och lättlyssnad än vad någon av nämnda jämförelser vanligtvis lämnar ifrån sig. Plee är inget ni kommer att få smakprov av på dansgolvet, men som ett soundtrack till en experimentfilm hade det varit klockrent. Nämen vafan, det här blir ju bara för pretentiöst. Lyssna själva istället, det här är inte musik man skriver recensioner om, det här ska upplevas.