Aqualung – Aqualung

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Henrik Nyström)

[album, Warner, betyg: -]

Bakom namnet Aqualung finns Southhampton-sonen Matt Hales och ännu en liten musikalisk askungesaga.
Familjen Hales lägenhet var, lämpligt nog placerad direkt ovanpå föräldrarnas skivaffär under hela Matts barndom vilket ledde till ett omedelbart musikintresse, han sägs ha börjat skriva egna musikstycken redan vid 4 (!!) års ålder och i tonåren studerade han klassisk komposition vid Winchester Universitet osv. Så påståendet att han bokstavligen föddes in i musiken är väl knappast en överdrift.

Trots den klassiska skolningen har influenserna av, och intresset för populärmusiken alltid funnits där men det var inte förrän i de senare tonåren som han bestämde sig för att satsa på det senare konceptet fullt ut.

På det självbetitlade debutalbumet är Radiohead-influenserna övertydliga. Att han lyssnat och hämtat mycket av sin inspiration hos Thom Yorke och Co gör han, i mina öron ingen större hemlighet av och de grava “OK Computer”-komplexen är till en början ett stort mentalt hinder för mig att ta mig över.

Men ju mer jag lyssnar, desto större växer sig de finstämda pianoballaderna. Den personliga prägeln visar sig allt tydligare i sköra istappar som “Strange And Beautiful (I’ll Put A Spell On You”) och “Just For A Moment” och den uppmålade plagiatbilden bleknar allt eftersom.

De spröda bitarna faller långsamt på plats och utgör till slut, om inte ett “OK Computer” så nog så väl ett helt OK album och en bra utgångspunkt för framtida verk.