(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Universal, betyg: -]
Har suttit hela helgen och försökt komma på vad det är som utmärker student-pop. Vad är den gemensamma nämnaren mellan band som First Floor Power, Dr Kosmos, Hell on Wheels och Komeda? Förutom att det är osvängigt. Förutom att det är nördigt. Förutom att det är stelt. Och förutom att det känns lite för uttänkt för att ha någon äkta charm.
Kom fan inte på nånting. Så antingen betyder det att jag är dum i huvudet eller också kan vi skrota hela studentpop-begreppet. Eller akademikerpop, eller konstfackspop eller vad man nu väljer att kalla musiken.
Borde väl egentligen gilla en låt som “Catcher”. Och kanske gör jag det, eller tror jag bara att jag gör det för att jag så gärna vill? Och varför borde jag gilla den då? Jo för att Komeda sjunger raden “catcher in the rye” som inte bara är ett talesätt utan också originaltiteln på romanklassikern “Räddaren i nöden”.
Jag vet inte om Johan Kinde överhuvudtaget har läst boken, jag tror faktiskt inte det. Men han vill(e) gärna ge sken av det och dessutom är det ju en så rasande snygg fras, så det var klart att en av Lustans Lakejers låtar skulle heta så.
Jaha, har ni läst min recension nu? Bra, då förvandlar ni bara min text till musik så vet ni precis hur Komeda låter.