A Perfect Circle – eMOTIVe

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, Virgin/EMI, betyg: 0]

Jag minns fredsrörelsen på 80-talet. Då var alla engagerade, framför allt då det kalla kriget tycktes gå mot ett avgörande. Det gjorde det nu också, och tack o lov blev det inte på det sätt vi i det fria Europa fruktade. Men så länge faran fortfarande var överhängande var engagemanget stort, inte bara med fredsdemonstrationer och filmer, utan också i musiken. För oss som redan då fastnat för den mer synthbaserade musiken smög sig låtar med ett mer eller mer eller mindre tydligt fredsbudskap in i skivsamlingen via Heaven 17, Men Without Hats, O.M.D, Depeche Mode och , för att bara nämna några.

Efter murens fall och Sovjetunionens kollaps somnade fredsaktivisterna in, och sov gott i mer än ett decenium. Men när USA en dag blev attackerat på sin egna mark, då vaknade aktivisterna upp igen, den här gången med centrum i just USA. Kulmen på denna nya fredsrörelse var presidentvalskampanjen, där aktivisterna gick ur striden som förlorare.

Utöver demonstrationer och filmer har musiken även denna gång varit viktig. Artister hemmahörande i alla möjliga genres har protesterat mot Bush, och den amerikanska ovanan att gå in i främmande länder och kulturer för att styra och ställa. En skiva som helt tycks ha sitt ursprung i denna musikaliska motståndsrörelse är “eMOTIVe” av sjumannabandet A Perfect Circle.

Omslaget pryds av en vittrande fredsymbol med en brinnande stad i bakgrunden under en sotsvart himmel. Dystert är en underdrift. Ändå är skivan positiv. Genom att göra covers på en lång rad låtar med fredsteman vill A Perfect Circle åter lyfta fram krigets vansinne och väcka hoppet om förändring.

Låtarna som A Perfect Circle avhandlar är bland annat Depeche Mode’s “People Are People”, John Lennons “Imagine”, Marvin Gaye’s “What’s Going On” och Nick Lowes/Elvis Costello’s “Peace Love And Understanding”. Eftersom alla låtar rätt hårdhänt har arbetats om känns vissa knappt som covers, och de två låtar som bandet själva står för smälter obemärkt in i skivan.

Man kan tycka vad man vill om folkrörelser, om artister som gör covers, om jättelika pop/rockband och om politiskt laddade budskap, det gör i alla fall jag. Och jag tror att de flesta tyckare, oavsett VAD man tycket, kan hitta små guldkorn musikaliskt på “eMOTIVe”.