Deltahead – Deltahead

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Peace&Junk&Drums Records/V2, betyg: 0]

Äntligen är tvåmannabandet Deltahead här med en fullängdare. Och den är precis lika skitig, primitiv, energisk, livslustig och egensinnig som debut-ep´n Peace, Junk & Drums som kom 2004 och fick den här recensenten att slå kullerbyttor av lycka. Nåväl, kanske inte kullerbyttor direkt… men kort efter att jag hade hört ep´n så rusade jag spontant snorfull från Söder till city i Stockholm för att se bandet live. Jag hade av en slump sett namnet i tidningen, där jag satt på en uteservering och tävlade med brorsan om vem som kunde tömma flest vinpavor i solskenet. Och en sådan spelning kunde man ju inte missa, oavsett tillstånd!
David Tallroth och Benjamin Quigley fortsätter sina vildsinta blues och rock n roll-excesser genom att stampa på stora baskaggar, kompa på ståbas, tortera gitarrsträngar med slide och upprepa texter som består av några få meningar. De börjar med att ge järnet i “My mama was too lazy to pray” och “I smile at you” där texten går: I smile at you, I smile at you, I smile at you and and I take your money and fuck you in the…” Helt lysande och jävligt fräckt!
Plattan fortsätter med fet blues i “Why don´t we all get down?” där sången körs genom någon manick så att den låter extremt grov och sedan kommer singellåten “Don´t move to Finland”. Säga vad man vill om de här herrarna, men de vet hur man förvandlar ett urgammalt musikarv till någonting helt eget. Visst blir det lite mycket av det goda när tio låtar ebbat ut, men vägen dit är värd varenda spänn plattan kostar. Deltaheads musik är som rått kött för ett vilddjur om vintern: oemotståndlig!