(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Pama Records/ Universal, betyg: 0]
Hon jämförs med Kelly Clarkson och Avril Lavigne. Det är inte helt felaktigt. Hon har en bra röst och utseende som en fotomodell. Hon är nitton bast och kommer säkert att sälja multum. Musiken är nämligen hyperkommersiell, radiovänligt inställsam och passar dig oavsett om du gillar modern hårdrock eller pop. Det enda som krävs är att du inte har några som helst krav på att din musik ska vara spännande, nyskapande, hård eller egensinnig. Ur ett försäljningsperspektiv är detta således en mycket lyckad platta. Skivan låter bra på alla sätt och musiken är proffsigt framförd, samtidigt som låtarna är designade för att fylla bankfacken istället för hjärtat. Personligen ser jag således ingen vits med den här produkten. De som uppskattar lättspydd mainstreamrock kommer att köpa plattan, singlarna kommer att klättra på listorna och därmed lär Mikeyla ha nått sina mål. Tycker du att Idol och Fame Factory är det coolaste som existerar på jorden kommer Something Like That att blåsa iväg dig fullständigt. Har du lite högre krav på tillvaron, blir den här plattan snabbt en hyllvärmare. Under ytan döljer sig nämligen ingenting annat än tomhet och hits. Med tanke på att Mikeyla är en utmärkt sångerska så hoppas jag att hon byter riktning helt framöver och slutar att lyssna på branchfolket. Då som först visar det sig om hon är mer än bara “another pretty face”.