(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, , betyg: 0]
Jazzutbildade basisten Dan Shumans gitarrbaserade och entoniga poplåtar gör mig varken glad eller ledsen. De hackar på, den ena efter den andra och New York-bon Shuman sjunger med ljus och inte särskilt originell röst. Med tanke på att plattan bara innehåller sex spår får man förmoda att dessa är gräddan av hans material och i så fall är det illa. Inte för att musiken är dåligt framförd i sig, och ljudet är riktigt bra, men melodierna fastnar inte. Det finns inget sväng och till mig lyckas Shuman inte vidabefodra andra känslor eller stämningar än en hopplöshetens uttråkade suck.
Den alternativpop Shuman sysslar med är den som tillverkas tjugo på dussinet och för att märkas i mängden krävs det stor personlighet och/eller grymt starka låtar. Här finns ingenting av vare sig det ena eller andra. “Listen to the underground”, “Ride” och “Redemption” är EP´ns bättre halva och det säger egentligen mer om hur trist det övriga materialet är, än hur bra dessa spår borde vara. Nej, Shumans platta går bort i min värld. Det här kan jag leva utan.