(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)
[ep, Songs I Wish I Had Written, betyg: 0]
Ep’n med Gentle Touch ser helt anonym ut när jag tar i den för första gången. Vit, med ett försiktigt och otydligt fotografi på omslaget. Ett omslag som egentligen inte säger något mer än ve som är artist och vad de fyra spåren heter. Definitivt ingenting att bli till sig för.
Men när första spåret “Memories” börjar strömma ut ur högtalarna går jag strax ner på knä och tackar högre makter för att denna lilla skiva korsat min väg. The Tough Alliance och Le Sport, och faktiskt även The Radio Dept, blir plötsligt namn utan innehåll, istället är det Gentle Touch som fyller varenda vinkel, varenda vrå i mitt musikaliska universum.
Och den smått extatiska upplevelsen fortsätter i “Speaking Of Reasonable”. Spåret är betydligt tyngre och innehåller uppenbara influenser från 80-talet, och nu blir även New Order ett namn utan innehåll och Gentle Touch breder ut sig än mer.
I “Fascination” och “Smedby” fortsätter duon att övertyga, och jag är helt slut samtidigt som de sista ljuden tonar ut efter nästan 20 minuter. Darrig i benen och med ståpäls på armarna och i nacken finns inget annat att göra än att köra om plattan från början.
Gentle Touch får tveklöst den starkaste fyra man kan dela ut, millimetrar från fullpott. Det som skiljer från det högsta betyget är det faktum att Gentle Touch egentligen inte gör något nytt. Istället blandar dom tidiga New Order med den moderna svenska electropopvågen vilket knappast kan anses vara banbrytande. Men å andra sidan skapar dom denna mix med sådan passion och sådan känslighet att man inte kan annat än falla pladask. Håller en framtida fullängdare den här nivån så kommer det tveklöst att bli årets svenska platta. Utan tillstymmelse till konkurrens.