Carlos Perón – Gold For Iron

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Revisited Records/SPV, betyg: 8]

Gold For Iron gavs ursprungligen ut 1989 av före detta Yello-mannen och synthinnovatören Carlos Perón. Det här dubbla albumet innehåller originalskivan, samt en platta med remixar på några av skivans bästa spår. Tanken är att Carlos Peróns hela backkatalog på 40 plattor ska återutges och efter att ha lyssnat mycket och intensivt på Gold For Iron kan jag bara konstatera att det är en lysande idé. Den här plattan är nämligen ytterst tilltalande och håller de övriga samma klass är det dags att börja samla på sig rubbet.
I en låt som inledande “Motorman” låter det extremt mycket Yello, vilket inte må vara förvånande, men även övriga spår har massor att ge. Här finns Salvador Dali samplad i “The spanish fly” som innehåller både flamencogitarrer, kastanjetter och rytmiska synthar som påminner om Dead Or Alive. Indiska influenser förgyller “Matin Indien” och “The Caterina ho” har hitkaraktär, discovänlig rytm och en refräng som sätter sig i huvudet, medan “Espace ouvert”, “The sketch” och “The thrash” med sina ljudexplosioner plågar fram mörk, maskinell industrirock.
Gold For Iron är verkligen en varierad påse ljudgodis med många roliga, snygga, intressanta och överraskande inslag. Man skulle kunna tro att lyssnarupplevelsen framstår som splittrad och ojämn, men jag känner inte så. Istället tycker jag att de olika elementen och låtarna är som romankapitel, där man förs vidare i handlingen och den excellenta produktionen håller alltihop samman. Mycket lyckad cd, även om vissa remixar känns aningen onödiga.