Tapefly – Electric Bird

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Sunspot Records, betyg: 7]

Electric Bird genomsyras av en neopsykedelisk atmosfär. Ni vet den form av psykedelia som inte flummar ut i långa excesser av gitarrsolon och sinnesutvidgande experiment, utan som likt en skör och vacker hinna lägger sig över låtarna och melodierna. Det här är inte det långhåriga, skäggiga bandet med peace-märken på t-shirten som droppar LSD på sockerbitar och uppfinner brutala gitarriff. Istället låter Tapefly som ett modernt popband med faiblesse för electronica och en skimrande färgrikedom. Om Beatles och Marc Almond hade träffats i ett Holländskt coffeshop och fått för sig att slå sina påsar ihop hade resultatet kunnat bli något i stil med Electric Bird. Således är plattan en rätt lättlyssnad och behaglig öronvärmare utan störande moment. Detta är både till för- och nackdel. Spännande musikaliska utflykter kräver uppmärksamhet för att man ska hitta dem och det känns som att Tapefly skulle kunna ta det här konceptet längre, skapa mer oväntade och överraskande tripper där inte allting känns så tryggt och mysigt. Samtidigt är det väldigt behaglig musik att lyssna till. Lite som att ta på sig en varm tröja och tända rökelse och stearinljus när det är frostkallt ute. Allra bäst blir det en bit in i skivan. Låtar som “Ball & chain”, “The three stigmata” och “The feather and the breeze” är höjdpunkter. Det ska bli kul att se vart Tapefly flyger härnäst. Starten gick utmärkt.