(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, No Talent Records, betyg: 6]
Redan när gitarren drar igång i introt till “High heeled bitches” låter det så mycket Johnny Thunders om soundet att man flämtar efter andan. När bandet senare i samma låt har kopierat en typisk Syl Sylvain-kör har jag svårt att tänka mig något annat än att New York Dolls helt enkelt måste vara Miss 45´s stora ledstjärna och förebild i rock n roll-djungeln. Tyvärr har de ingen David Johansen på sång och ska man jämföra Miss 45´s ep med Dolls mästerliga comeback-album så hamnar svenskarna i kölvattnet en bra bit efter idolerna, men det betyder inte att det här är dåligt. Bara att en kopia förblir en kopia och att originalet består.
Låtmässigt vet de här killarna hur man ska återskapa gammal god glamrock och protopunk och jag gillar plattan, men var är egensinnet och originaliteten? Varför gör Miss 45 inget eget av influenserna? Vore Dolls karriär över hade Miss 45 kunnat bli ett trevligt alternativ med låtar som “High heeled bitches” och “I don´t care”, men nu existerar ju New York Dolls och då känns dessa copycats aningen onödiga. Till nästa släpp hoppas åtminstone jag att Miss 45 vågar släppa historie-scannern och ta det steg som visar vad bandet kan åstadkomma utan tillbakablickar – att de vågar skapa istället för att återskapa.