(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Linda Iliste)
[album, EMI, betyg: 6]
New York-baserade James Murphy har kallats för “the Pharrell Williams of punk-funk”. Som hip dj och superproducent är det månne ett epitet som stämmer, och just remixar av Williams N.E.R.D. är exempel på vad som återfinns i den musikaliska katalogen.
Under namnet LCD Soundsystem ger Murphy uttryck för sig själv: sin musik, sin sång och sin talang i en udda kombination av modern elektronisk dansmusik med inslag av disco och punk. Den självbetitlade debuten kom så sent som 2005, och hyllades inte minst för singeln “Daft Punk is Playing at my House”.
Uppföljaren Sound of Silver går i samma spår. Som en slags del två i en självbiografi som initierades på “Losing my edge” och handlar om Murphys uppgörelse med att bli äldre och behöva göra upp med en yngre, hippare generation stiger Sound of Silver upp som ett mer moget försonande. Från inledande “Get innocuous!” pumpas en freak-show av tunga beats som spretar än hit och än dit, fram till avslutande balladen “New York, I love you but you’re bringing me down”. Ljudet är inte uppgivet, tvärtom glänsande. Murphy kan sin sak – men borde eventuellt lägga sina stundom ansträngda sånginsatser på hyllan.
Dansrock för vuxna? Ja, i all sin svängiga punkighet, full av briserande loopar och fashionabla ljudbyggen, stämmer det ganska väl.