(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Alabama Records, betyg: 7]
Det åtta man starka metalbandet Seventribe sparar inte på krutet när de efter några demos nu fullängdsdebuterar med Aggro Necesse Est. Precis som titeln avslöjar handlar det om aggrometal, en genrebenämning som får mig att tänka på Pantera, men västeråsarna kommer nog snarare att sorteras in inom nu-metalfacket av de flesta. Brutal, ilsken och hård är deras musik i vilket fall som helst, men bandet har trots aggressionerna den goda smaken att emellanåt lugna ner sig lite och införa melodier på sina ställen. Det gör att man inte tröttnar på manglet och de anabola testosteron-attackerna lika fort som man gör med mindre omväxlande band inom genren. En annan tilltalande sida hos Seventribe är Mikael Åhlins percussionspel och det faktum att bandet har två sångare. Marco Ayala och Jani Salonens växelsång ger extra tryck i framförandet och de bägge herrarna gormar och skriker som om deras liv hängde på det. Efter att skivans sista spår tonar ut är man rätt mör i både kroppen och knoppen. Trumhinnorna känns sönderslagna, men var man förbannad när man satte på plattan så är ilskan borta när musiken tystnar. På så vis har Seventribe en positiv effekt och får man väl säga: uppnått sina mål och syften. Sedan tycker inte jag att samtliga låtar håller intresset på topp och den långa tystnaden innan det hemliga bonusspåret förstår jag mig inte på, men i det stora hela funkar Aggro Necesse Est riktigt bra.