(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Burning Heart/ BAM, betyg: 5]
“Down at the R” påminner en hel del om en låt från David Bowies Low, även om soundet påminner mer om Young Americans-plattan. Annars är det mest tidig Bruce Springsteen över Mount Pleasure. Redan inledningsspåret “Guess who´s get some tonight” kunde platsa på en light-kopia av Born To Run och det finns gott om “bossifierade” melodier och låtar här. Övergripande är Moneybrothers nya album en variationsrik mix av soul, pop, rock, ballader, västkust och up tempo-spår, ungefär som Springsteens plattor brukade vara en gång i tiden. Ta bara “Just another summer” och influensen är så övertydlig att det till och med hörs på sången. Men visst är det snyggt gjort, Moneybrothers fans lär inte bli besvikna på den här plattan, men jag måste ändå fråga mig vad vitsen är med att närmast kopiera befintliga artister på det här viset? Vill man lyssna på Springsteen så köper man väl en Springsteen-platta snarare än en med Moneybrother? Jag har svårt att hitta en egen personlighet bakom alla dessa influenser och stölder som står som spön i backen. Men “It might as well be now”, en duett med Ane Brun, är fin och några låtar till finns här som inte gör att jag bara sitter och funderar på var jag har hört dem förut. Rent tekniskt är produktionen tjusigt utförd och Mount Pleasure har sina stunder, men blir ändå till något av ett coveralbum i mina öron.