(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Gramtone, betyg: 6]
När trion The Modesty, hemmahörande i Norrköping, river av “Among us kids” så visar det vilken potential den här gruppen har. Mitt första intryck av plattan var splittrat och det är det ännu, efter en mängd lyssningar med kortare och längre intervaller emellan. Anledningen är delvis att trion skriver både kanonlåtar och anonyma utfyllnadslåtar, men också de tvära kasten mellan mods-pop typ The Kinks, The Clash-rock, mjukispop med blås och lite reggae. Jag hade föredragit om The Modesty renodlade den råare, melodiösa modspopen, för det känns som att det är där gruppen har hjärtat. Nästa steg vore att hitta ett större personligt uttryck för nu låter The Modesty lite för mycket som sina influenser.
Ibland som i “Put me to sleep” och “Dead streets” blir det lite för mesigt, medan “Great wall of China” är snygg, “Angel” är ännu snyggare och “Among us kids” är albumets mästerverk. Den publik som avgudar i recensionen nämnda grupper, samt The Jam och kanske även tidiga The Who, lär gå loss hårdare på Heads In Our Hands än vad jag gör. Sen beror det säkert på hur mycket man har hört av stuket sedan tidigare. Sådan här musik kan man ju botanisera i under årtionden och hitta skiva på skiva, band efter band, vilket ställer vissa krav på The Modesty. Albumet är bra, men bandet har en bit kvar innan det börjar smaka storverk.