Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Strawberry Records/ Border Music, betyg: 8]
The Faces kom inte från Sverige, Chuck Berry kom inte från Västergötland och Rolling Stones kom inte från Skövde. Men det gör The Friday Night Preachers, ett rock n roll-band som skiter i trender och låter som om det fortfarande var 1972. Med tio låtar på närmare fyrtio minuter rockar den här plattan som om tiden stått stilla och retroälskaren går ner i spagat och lirar luftgitarr av lycka. Nu när Rod Stewart lirar evergreens för blåhåriga Östermalmskärringar och Stones inte gjort en väsentlig platta på åratal, nu när de bägge tar hutlösa biljettpriser för sina live-konserter, känns det som att The Friday Night Preachers anlänt i rätt tid. Dessutom predikar de här killarna rätt sorts religion. Deras typ av rockmusik är nämligen lika tidlös som den blues den har sitt ursprung i och den kommer alltid att ha sin publik. En annan sak jag uppskattar med Bringing Back The Prodigal Sound är att låtarna inte är karbonkopior av befintliga kompositioner. Det är oerhört vanligt att gamla riff och melodisnuttar återanvänds, stukas om lite och kommer ut i ungefär samma skepnad igen. Förmodligen har Skövde-predikanterna snott en del också, men det låter i så fall inte lika uppenbart som hos många andra band. Bra låtar finns här, rätt attityd finns och Jonas Pehrsson har en utmärkt röst för stuket. Trots att Bringing Back The Prodigal Sound inte är Exile On Main Street så är detta en platta jag varmt rekommenderar alla med rock n roll-hjärtat i behåll.
