(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Silverwolf/ Mega Rock, betyg: 7]
Fet hårdrock från Tysklands Emergency Gate här på debuten Nightly Ray. Fabian “Cem” Kieslings röst påminner om ett mellanting av Tiger B. Smiths Holger Schmidt och Venoms gamle skrikhals Cronos. Ingen skönsång alltså (med undantag från de lugna partier där han ibland låter som någon helt annan), utan en rätt rå och maskulin stämma som man antingen kan uppskatta eller avsky, men knappast förhålla sig opåverkad av. Likaså är Emergency Gates musik en kraftfull och hyggligt rå historia. Detta trots att synthar och keyboards utgör en viktig del av gruppens melodiösa sound. Bandet lyckas nämligen med konststycket att skapa hållbara och intressanta melodier som ger musiken ytterligare en nödvändig dimension. När jag hörde plattan första gången kändes den mest som en axelryckning. Men med lyssningarna har materialet vuxit rejält och trots att det här inte är det bästa album jag har hört inom hårdrock/metal i år, så tycker jag att Nightly Ray har sina klara poänger. Tyskarna överraskar med oväntade partier i låtar som “Discre-pantz” och “Breed evil” samt fläskar på bra i titelspåret, “Another day nowhere” och “Soulstreamer”. Men hårdrocksversionen av australiensaren Falcos gamla hitlåt “Rock me Amadeus” kunde de gott ha lämnat därhän. Den tillför ingenting, utan stjäl snarare uppmärksamheten från bandets egna låtar istället.