Gravity – Roadman

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Limestone House Music/ Enviken Records, betyg: 9]

Varför ser killarna i Gravity så allvarliga ut på konvolutbilden till sin debut-CD? De borde istället skratta hela vägen till banken för Roadman är en alldeles lysande bluegrassplatta med inslag av rockabilly och ett sjutusan till sväng. Bandet har ett gäng utmärkta originallåtar liksom oväntade och mycket bra covers, de lirar som om livet hängde på tonflödet och sångerskan Annsofie Lindström sjunger fantastiskt bra och har en röst som verkligen passar musiken. Redan vid första lyssningen blev jag golvad av energin, det utmärkta ljudet, flera av melodierna och inte minst den instrumentala snabbheten och skickligheten. Gravity kanske inte tilltalar de värsta bluegrass-puritanerna, men den publik som vanligtvis tycker att bluegrass är småtrist eller ointressant, har i och med Roadman sin chans att ändra åsikt. Den här plattan är nämligen allt annat än tråkig och garanterat en av de allra bästa plattorna inom genren som jag haft nöjet att höra i år. Gravity framför bland annat Carl Perkins “Say when”, Bruce Springsteens “If I should fall behind” och Bill Monroes “Molly and tenbrooks (The racehorse song”) med samma kärleksfulla självklarhet och det roliga är att det fungerar så bra. En Springsteen-låt på en bluegrassplatta skulle lätt kunna uppfattas som krystad, men istället ligger den helt naturlig i det övriga materialet. Roadman kommer att spelas ofta och mycket.