Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Kabuki / Universal, betyg: 5]
Någonstans i skivsamlingen har jag en skiva med Kristoffer Ragnstam ståendes. Fast på den tiden kallade han sig bara “K” i förnamn. Det är en sådan där skiva som är tillräckligt bra för att fortsätta förtjäna en plats bredvid Rialto och Reeperbahn, men inte tillräckligt bra för att jag verkligen ska plocka fram den och lyssna. Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag gjorde det senast, men den får stå kvar i alla fall.
Nu har Hisingekillen Ragnstam släppt ännu en skiva och även om denna är bättre är risken uppenbar att samma mönster kommer att upprepa sig. Skivan är för bra för att hamna i “skräpskivelådan” men frågan är om jag kommer att ta fram den och spela på stereon särskilt många gånger.
En sak som irriterar mig en smula är också Ragnstams stressiga indiepop. Han har en fäbless för hetsigt gitarrspel, plottriga basgångar och ettriga trumtakter. Det finns ingen plats att andas eller koppla av, musiken stressar fram som ADHD-barn på koffeintabletter.
Med mindre hetsiga arrangemang hade detta kunnat bli riktigt bra för plattan har många bra låtar, inte minst singeln “Swing that tambourine” som faktiskt är den är den tionde mest spelade låten på collegeradion i USA.
