(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)
[album, Decadance Records, betyg: 7]
När man sitter där, och det känns som att man tuggar samma sak om och om igen, då känns det hälsosamt uppfriskande med något helt oväntat. Just nu, när den hopplösa julmusiken på allvar dominerar ljudrummet i omvärlden, hittar jag Nadia Sohaeis skiva “Talking To Myslef” och får åter hopp om att det finns musik bortom bjällerklang och sånger om snölandskap som idag mest består av regn.
“Talking To Myslef” är en märklig skiva som inte riktigt låter som något annat jag hört. Musikaliskt består skivan av en matta där 80-tals glitter och modern electropop utgör ungefär lika stora delar. På detta flyter Nadias sång, gåtfull och svalt androgyn, flankerad av “robotsång” och opera. I det närmaste är alltihop rätt svårgreppat, i alla fall om man skall beskriva det.
Svårgreppad eller inte, “Talking To Myslef” är i alla fall mycket spännande och i viss mån också nydanade då musiken knappast låter sig etiketteras. Uppfriskande och gott, helt enkelt!