(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Regain Records / Sound Pollution, betyg: 8]
Anders, Micke och Thomas Backelin samt Niclas Andersson har i och med The Black Curse skapat Lord Belials åttonde fullängdare och det med både energi och passion. Det piskas skinn rejält och texterna väses fram på sedvanligt ondskefullt maner, men melodierna behöver aldrig stå tillbaka och de såväl förstärker som förskönar mörkret och bidrar starkt till plattans dramatiska atmosfär. Black metal är generellt knappast hårdrockens mest nyanserade genre, men Lord Belial lyckas faktiskt upprätthålla mitt intresse genom alla de tio låtarna och det beror till stor del på just variationen i låtarna. Inte så att Lord Belial frångår black metal-konceptet ens vid ett enstaka tillfälle, men bandet släpper aldrig tyglarna och när en låt riskerar att upprepa sig för mycket förändras den lägligt och håller lyssnandet vid liv. Det är ett snyggt puzzel som läggs och det känns aldrig forcerat eller ens planerat, utan låter väldigt naturligt. Samtidigt är plattan väldigt jämn och det enda jag tröttnar på är egentligen Thomas sång som i motsats till musiken låter ungefär likadan hela tiden. Det är lite synd att han inte varierar sången mer, för annars är The Black Curse en riktig höjdare inom genren med snygg produktion, läckra melodier och en ihärdighet som får mig att strecklyssna på albumet gång efter annan. Om detta är Lord Belials bästa CD låter jag vara osagt då jag inte har hört samtliga, men av dem jag har hört är det absolut den som imponerat mest på mig.