Maria Skanselid – Vill

Vill är Maria Skanselids debutalbum. Det är en skiva där hon sjunger, spelar cello och har skrivit alla texter och låtar själv. Plattan skulle lika gärna ha kunnat komma ut på 70-talet som nu, och det är menat som ett mycket gott betyg.

Maria Skanselid är ett nytt namn för mig, men det hon gör på sitt debutalbum får mig spontant att tänka på både Barbro Hörberg, Johanna Lillvik och den nyss utkomna Annika Fehling-plattan där hon tolkar Sonja Åkesson. Skanselid skriver och sjunger också en mix av visa och jazz, hennes texter utspelar sig i den nuvarande verkligheten, och förutom att själv imponera har hon också utmärkta musiker med sig på skivan, nämligen David Törnebäck (piano), Johan Bengtsson (kontrabas) och Tapha Ndiongue (slagverk). Därutöver gästar trombonisten Peter `Noos´ Johanson och gitarristen/banjospelaren Henrik Cederblom på tre låtar var. Skanselid startade sin musikaliska bana med klassiskt cellospel, körsång, och medverkade i olika band innan hon landade i visans värld där hon befinner sig nu. Nio låter finns på Vill och den jag först föll för var ”Ett vykort”. Dess melodi är fin, texten med, pianosolot grymt, och både den akustiska gitarren och slagverken lyser upp min värld en stund. Skivspåren som släppts som singlar är titelspåret, ”Koko” och ”Små saker”. Albumet inleds dock med vemodiga ”Förlåt mig” som innehåller fint cellospel och handlar om att tvingas försaka någon som står en nära och istället stressa vidare i ekorrhjulet, ett misstag många tycks göra i dagens ”underbara” värld. Även nästa låt, den snabbare ”Vill” med läckert pianolir, ifrågasätter livsstilen med att försöka passa in och hetsa och vad det nu tjänar något till. Texten till den mer lättsamma ”Återvinner kärleken” talar väl för sig själv, och på den följer ”Jag har skakat hand med dig”. Därefter kommer roliga och träffsäkra ”I teorin”, nyss nämnda ”Små saker” och sköna ”Koko”. Avslutar gör man med ”Ta den goa stunden först”. Så skaffa plattan och gör just det.