(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Peaceville / Playgorund, betyg: 7]
My Dying Bride har med For Lies I Sire nått fram till sitt tionde studioalbum av evigt mörker, tragiska sorger och klassisk, gotisk doommetal. Plattan kommer att ges ut i en limiterad digipacksversion med 24-sidigt CD-häfte, en 12-sidig gitarrtabulatur och ett specialgjort plektrum. Sådant är ju alltid kul. For Lies I Sire är däremot inte kul, men riktigt bra, trots att jag hade förväntat mig ett tyngre och mer modernt sound. Istället hörs texterna väldigt tydliga här, då sången ligger rätt långt fram i ljudbilden, vilket ger plattan ett 70-tals sound som man inte är van vid idag. Som jag ser det är det bara en fördel. Likaså är låtarna inte alls dumma. De är nio till antal och rätt varierade, trots att My Dying Bride sitter trygga i sin fåra av vemod, snygga gitarrmelodier, tunga riff, mycket moll, lidande violin, piano och en gravallvarligt uppgiven, men vacker, lyrik. Det här må inte vara engelsmännens allra bästa platta, men inte lär den göra fansen besvikna i alla fall. Materialet håller en kvalitativ jämnhet från början till slut som gör att man inte tappar greppet eller släpper den atmosfär som byggts upp. Sedan är det som alltid med My Dying Bride och genren generellt: man måste vara på humör för stuket för att det inte ska bli i alla fall lite långtråkigt. Personligen blir jag inte uttråkad av For Lies I Sire och då gruppen lirar på Tuskafestivalen i Finland i sommar finns det en god chans att de även kommer hit och hälsar på. Det vore ju inte helt fel i så fall.