Devils Whorehouse – Blood And Ashes

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Regain / Warner, betyg: 5]

Så var det dags att hälsa på i djävulens horhus och se vad den svenska kvartetten har för synder att erbjuda. Bandet har tidigare gett ut EP-skivorna The Howling (2000) och Werewolf (2008), samt albumet Revelation Unorthodox (2003). Jag har inte hört någon av dem. Däremot är det lite konstigt att Blood And Ashes har en så burkig och dov ljudbild, speciellt med tanke på att inte detta är gruppens debut, och då ett tämligen stort bolag som Regain gett ut plattan. Musiken, sången och flera av låtarna är annars inte alls tokiga. Devils Whorehouses death rock är som en kollision mellan 80-talets rockigare goth- och deppband och mer modern, mörk (hård)rock. Det finns något mystiskt, hypnotiskt över de lugnare spåren som jag gillar och ofta en känsla, gränslande till desperation, i de snabbare. Samtidigt kommer jag inte ifrån att Devils Whorehouse låter väldigt influerade av Danzig. Ett tydligt exempel på detta är “Werewolf nation”. Med enkla medel lyckas bandet åstadkomma en rätt speciell atmosfär, men på grund av det bootlegaktiga ljudet kommer varken låtar eller band riktigt till sin rätt, vilket är synd. Någon borde mixa om den här plattan snarast och ge den dynamiken och det rena sound den förtjänar. Jag misstänker starkt att bandet skulle få ett större erkännande hos den svartklädda publiken och att skivan skulle sälja bättre om ljudet höll lika hög kvalitet som det låtmässiga innehållet. Det är ett intressant band, i vilket fall som helst.