(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, My Kingdom Music, betyg: 6]
Förra albumet italienska Rossometile gjorde var egenproducerat och gavs ut med en annan sångerska och annan basist, men i och med Terrenica ligger nu gruppen på My Kingdom Come. Sångerskan Angela Grassi sjunger de italienska texterna och jag fattar nada av vad hon säger, men rösten är fin. Bandet lanseras som en progressiv dark metal-grupp. Jag är tveksam till beskrivningen. Delvis är plattans fem första spår och de tre sista alldeles för raka och okomplicerade för att upplevas som progressiva, delvis är de för snälla och lugna för att jag ska uppfatta dem som metal, och inte är de särskilt mörka heller, så var beskrivningen “dark” kommer in i bilden är mer än jag fattar. Först när gruppen kommer till “La grande piramide (parte 1 och 2)” rullas de tunga gitarrerna och progressiva elementen in på arenan. Men när de väl anländer spolar de också bort det som efter och innan låter som konventionell italiensk rock– och popmusik med romantiska melodier. Rossometile bör bestämma sig för vilken genre de vill spela och ta steget fullt ut. Ska de lira progmetal i någon form eller göra snygg radiorock? Oavsett genre gör de det hela bra, men i nuläget blir det varken hackat eller malet. En klippa som bör nämnas, är förutom sångerskan, Rosario Reina som lirar riktigt läcker gitarr. Han har en fin, varm ton i instrumentet och vet hur man serverar snygga solon. En anledning att investera i Terrenica alltså, men inte i tron att det vankas progmetal.