Manfred Mann´s Earth Band – Then And Now

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[dvd, Cohesion / BAM, betyg: 7]

Att lyssna till Manfred Mann´s Earth Band är alltid ett nöje. Så trots att dvd-utgåvan Then And Now är en lågbudgetproduktion är musiken än dock en upplevelse. Vad vi först får se och höra är en konsert, inspelad i svartvitt i Sydney 1972 inför en på golvet sittande hippiepublik. Vid den här tidpunkten lirade Manfred Mann´s Earth Band en kombination av bluesrock, hårdrock och prog. Manns solon och improvisationer på moogen och andra keyboards delar utrymme med gitarrsolon i låtar som “I´m gonna have you all”, “Black and blue”, “Captain Bobby Stout” och givetvis Manns tidiga, stora hitlåt, nämligen Bob Dylan-covern “Mighty quinn”. Vid den här tidpunkten är gruppen en kvartett med Colin Pattenden på bas, Mick Rogers på gitarr och sång, samt Chris Slade på trummor. Showen tycks inspelad för tv och gruppen uppträder på The Roundhouse University of NSW, vilket förklarar att lokalen påminner om en stor gymnastiksal eller dylikt. Det är ett avspänt gig, versionerna av låtarna är långa, Manns gamla syntar och orgel får vid ett par tillfällen samsas med förinspelade bandsnuttar och vid något tillfälle lirar han även tom toms. Klart kul att se. Därefter kommer en intervju gjord i samma veva som showen spelades in. Vad som sedan sker är att vi får höra “One way glass”, men inte med Manfred Mann´s Earth Band, utan med den blåsförsedda funkjazzgrupp som kallades Manfred Mann´s Chapter Three och som under sin korta era bara spelade in två plattor. Att det är Chapter Three och inte Earth Band står inte utskrivet på konvolutet, vilket är slarvigt. Den lilla snutten är dock väldigt kul att se, inte minst för att det är Mann själv som sjunger låten och att det är två keyboardister som lirar. Andra giget på den här dvd:n är i färg och från flumfestivalen Burg Herzberg i Tyskland 2005. Det är den enda festival jag har varit på där vakterna tvingar folk att slänga sina öl utanför ingången, samtidigt som de med tända jointar släpps in rökande. I början av dvd-giget stiger sångaren av scenen för att puffa med publiken, vilket känns typiskt Burg Herzberg. Nåväl. Bandet framför Bruce Springsteens “Dancing in the dark” och sedan står det att “House of the Rising Sun” ska komma, men den finns vad jag kan höra inte med alls, vilket är mycket märkligt. Därefter blir det en lång härlig version av “Father of night, father of day” och sedan ännu en Springsteen-låt i “Blinded by the light”. De tre avslutande låtarna är i tur och ordning “Demolition man”, “Davy´s on the road again” och “Mighty quinn”. Bild och ljus är lite amatörmässigt här, men acceptabelt om man inte ställer alltför höga krav, och ljudet är bra om man kan leva med ett par tillfälliga skrällar och en väl tajt klippning. Jag vet att arrangörerna för Burg Herzberg brukar filma banden som uppträder där ibland och misstänker starkt att denna inspelning är en sådan. Konserten är dock utmärkt och bör upplevas. Synd bara att man inte fått med giget i sin helhet. Så här kort kan den omöjligt ha varit. En australiensisk intervju med Mann från 2008 avslutar alltihop och vad man kan konstatera är att Manfred Manns fans har goda anledningar att skaffa den här utgåvan, då materialet trots allt är rätt udda, medan den mer generellt intresserade publiken kanske gör bäst i att stå över, trots allt. Dvd:n innehåller inget bonusmaterial.