Wednesday , December 4 2024

Greg Copeland – Empire State

Betyg - 7

7

Copeland må vara okänd för de flesta, men Nico, Jackson Browne, Time Magazine och Nitty Gritty Dirt Band vet vem han är.

User Rating: Be the first one !
Skivomslag, Greg Copeland - Empire State
Skivbolag: Franklin & Highland / Hemifrån

Greg Copeland, från södra Kalifornien, har lirat in en ep den här gången. Fem låtar, om man nu kan räkna ett spår på 52 sekunder av ylande prärievargar som en låt? Annars fyra. Empire State innehåller fint melodisk americana och tungt skränigt mörker.

Greg Copeland gav ut sin första platta redan 1982, den av Jackson Browne producerade Revenge Will Come. Skivan fick riktigt fin kritik, Time Magazine korade den till en av de 10 bästa rockalbumen det året (tillsammans med Bruce Springsteen, Paul McCartney, Elvis Costello, Ry Cooder och Lou Reed), men lp:n gavs lika förbannat aldrig ut på cd. Uppföljaren Diana And James kom sedan ut 2008, den följdes upp av The Tango Bar 2020 där låten ”Lou Reed” finns med, och Greg Copeland är naturligtvis ingen Lou Reed, men det hindrar inte att självaste Nico gjorde en cover på hans och Jackson Brownes låt ”The Fairest Of The Seasons” på hennes klassiska Chelsea Girl-album. Även Nitty Gritty Dirt Band, Joan Baez och David Lindley har spelat in Copelands låtar. Snubben är 78 bast i dagsläget, vilket kan vara lite svårt att tro när man lyssnar på ”We The Gathered” som är spår två på den här plattan. Låten är mörk, taktfast som en indiansk krigssång, med gitarrer som ylar mot månen och Copeland sjunger ”Nation in pieces, people in pain, systematic bullshit, thick as sugarcane, you’re going to want that machete, put down your heavy load, long way, short road”, ord och inga visor, mannen är förbannad på allvar. Låten skulle mycket väl kunna dyka upp i en cover av något ilsket men vaket postpunkband framöver. Övriga spår på plattan är mer traditionella och mindre förvånande att upptäcka på en Copeland-skiva. ”4:59:59” utspelar sig på vintern och har en riktigt fin melodi, ”Coyotes” är ingen låt, bara 52 sekunder av skällande präriehundar, och avslutar ep:n gör titelspåret som handlar om en kvinnlig låtskrivare som lämnar sin pojkvän, New York City och det amerikanska imperiet, ärrad. Hon har bestämt sig för vad hon vill göra och genomför det, kosta vad det kosta vill.

Om Robert Ryttman

En simpel skribent som gillar allt från det enklaste enkla till det svåraste svåra, från det mjukaste mjuka till det hårdaste hårda!

Kolla även

Skivomslag för Brock Davis - Everyday Miracle

Brock Davis – Everyday Miracle

Modern och huvudsakligen sentimental countrypop/americana a´ la dagens Nashville när Brock Davis framför tretton spår …