Todd Partridge – Desert Fox Blues

Gillar ni rå, skitig och svängig blues och boogie med elgitarrer som låter som om ackorden och riffen kämpar för att bryta sig loss och ut genom spräckta högtalarmembran, ett ivrigt munspel, samt trum- och baslir som får en att vilja dansa loss likt en alkad rocker efter dagens första kvarting? Då är Todd Partridge er man och Desert Fox Blues er platta.

Desert Fox Blues innehåller tio låtar, inga gamla dammiga covers, utan bara eget material, och jag tippar att alla som gått igång på Michael Keaton, Canned Heat eller J. Geils Band (innan de blev ett popband i början av 80-talet) någon gång kommer digga den här plattan rejält. Jag gör det sannerligen och jag älskar nämnda band och har sett alla tre live. Efter att ha krossat loss med Desert Fox Blues ett par gånger skulle jag inte ha något emot att se Partridge live heller. Snubben kommer från Iowa, har spelat in plattan i Tucson tillsammans med proffsmusiker vars rötter sträcker sig från Chicago till New Orleans, Mississippideltat och Desert Southwest. Killarna är kompisar och det hörs verkligen hur kul de har haft i studion. Todd Partridge själv frontar King of the Tramps när han inte ger ut soloalbum, han är också publicerad poet vilket förklarar att det inte är standard-bluestexter här, och detta är hans första rejäla bluesalbum. Jag hoppas han gör många fler sådana framöver, för det här är en riktig stänkare. Den enda lugna låten på cd:n är avslutande ”After The Work Is Done” som är en country/americana-ballad och ett tämligen onödigt inslag, även om låten är småtrevlig, men kanske är det bra och lindrande med lite bomull i öronen efter allt stålull?