(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, GMR / Border, betyg: 8]
Man. Machine. Industri: idag en trio bestående av J. Bergman (gitarr, sång, programmering), Nail (Bas) och DNA (trummor), nu mer signade till skivbolaget GMR, är fortfarande lika skoningslöst industrihårdrockande som någonsin förr. Nya albumet bjuder på tretton spår – inklusive melodiska singelsläppet “The hunt” -, ljudet är klart och stenhårt, smutsen intakt och brutaliteten ofrånkomligt hänsynslös. Covern på Iron Maidens “Running free” lär få fansen att sätta i vrångstrupen, men faktum är att Paul Di´Anno själv hade tackat ja till att sjunga på Man. Machine. Industrys version, vilket dessvärre sket sig då sångarens manager fick för sig att göra pengar på det tänkta gästinhoppet. Andra prominenta gäster dyker dock upp istället, såsom Misha Sedin (Lingua/ Come Sleep), Patrik Wirén (Misery Loves Co) och Gustav Jorde (Defleshed/ Valley Of The Dead). Den stora kicken med White Trash Devil In A Jesus Christ Pose är det egna materialet. En tung låt som “Knuckle-duster” kan blåsa taket av bilen i farten och “Broken bones & twisted minds” är en adrenalinstinn käftsmäll som knockar det mesta. En annan av mina favoriter är fläsktunga “Hell, sinners & demons awaits” och “The rise and fall of the insane” som har Ministrys intensitet, medan den operainledda “Why heroes fade away?” är cd:ns mest skumma skapelse. Några dåliga låtar finns inte här och kvaliteten på materialet är generellt fullt i klass med tidigare höjdpunkter i den industriella trions katalog.