Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
På åttiotalet hade de en världshit med “Living on Video”. Nu kommer de till Helsingborg med högenergisk elektropop och en visuell show fylld med specialeffekter. De heter Trans-X och Zero Magazine har haft nöjet att prata med kultbandets sångare, Pascal Languirand.
Hej, Pascal, och tack för att du tar dig tid att svara på några frågor! Låt oss börja med att prata lite om Trans-X:s kommande konsert i Helsingborg. Vad har den svenska publiken att se fram emot?
– Jag kommer att uppträda tillsammans med min fru, Luana, och vi kommer att varva Trans-X:s mest populära låtar med covers på åttiotalsklassiker. Vi kommer även att bjuda på en visuell show med många specialeffekter. Räkna med en intensiv timme på dansgolvet!
Två andra artister, engelske James Knights och den svenska duon Ankomst, spelar också i Helsingborg samma kväll. Vet du något om deras musik?
– James och jag har turnerat tillsammans förr. Han är både mycket begåvad och väldigt trevlig. Ankomst kan jag inte lika mycket om, men jag har hört att de ska vara bra och ser fram emot att lära känna dem i Helsingborg.
Låt oss göra en liten tillbakablick. Du växte upp i Montréal på sextio- och sjuttiotalet. Hur föddes ditt intresse för musik?
– Min pappa, Jacques Languirand, var författare, skådespelare och framförallt en välkänd radiopersonlighet, som kallats “Kanadas John Peel”. Så jag växte upp i ett hem med hundratals skivor och träffade många kreativa människor. Som tonåring lyssnade jag mycket på atmosfärisk musik, som Tangerine Dream och Pink Floyd, och mina första egna inspelningar gick i samma riktning. Under slutet av sjuttiotalet gjorde jag två album, Minos och De Harmonia Universalia, som skulle kunna beskrivas som tidig new age-musik. Innan popkarriären var jag alltså något av en ambientpionjär i Nordamerika.
Varför gick du över till popmusik?
– Tio minuter långa låtar med kosmiska stämningar var inget bra sätt att imponera på tjejer, haha. Nej, allvarligt talat berodde det på Kraftwerk. De förändrade min värld med sin högteknologiska pop som både hade vackra melodier och ett funkigt groove. Jag hade aldrig hört något liknande och blev så tagen att jag startade Trans-X, som fick sitt namn från deras klassiska album Trans-Europe Express.
De flesta sammankopplar Trans-X med superhiten “Living on Video”. Kan du berätta lite vad låten handlar om? Vad tycker du förresten om att ett flertal andra artister, som U96 och Crazy Frog, har gjort covers på den?
– Åttiotalet var årtiondet då hemdatorer, mobiltelefoner och videokameror slog igenom. Jag fascinerades av ny teknik och tyckte om att gå till spelhallar, där man kunde tillbringa hela dagen i ett parallellt universum. Ungefär samtidigt såg jag science fiction-filmen Tron, som handlar om en hur en hacker sugs in i den digitala världen. “Living on Video” är inspirerad av de upplevelserna och tar upp ämnen som eskapism, dagdrömmar och människans roll i en föränderlig värld. Det är smickrande att andra artister gjort om låten och jag gillar att coverversionerna nått ut till en yngre publik, men ingen nytolkning går upp mot mitt original!
Efter “Living on Video” följde ett fullängdsalbum med andra populära låtar som “3-D Dance” och “Message on the Radio”. Vad tycker du om det idag?
– Då skivbolaget stressade mig skrevs och spelades albumet in på bara två veckor. Jag är stolt över vissa av låtarna, som håller än idag, men på sina ställen känns det för strömlinjeformat. Skivan hade blivit intressantare om poplåtarna varvats med mer experimentella stycken. Men självklart är jag tacksam över framgångarna och alla dörrar som skivan öppnade.
Kanada har gjort ett starkt avtryck på den elektroniska scenen med band som Trans-X, Men Without Hats, Psyche, Rational Youth, Skinny Puppy och Front Line Assembly. Ni är faktiskt snäppet vassare än grannlandet USA. Har du en teori varför?
– Länderna har olika musiktraditioner. USA har alltid föredragit traditionellt låtskrivande medan Kanada varit mer öppet för ljudexperiment. I USA brukade “Living on Video” spelas på new wave- och rockradiostationer tillsammans med Depeche Mode och Joy Division. Självklart kändes det fint att vara i det sällskapet, men jag har alltid tänkt på Trans-X som mer renodlad dansmusik. I Kanada har det alltid funnits en öppenhet för beats, syntljud och minimalism. Elektronisk musik har tagits på större allvar där än i USA. Jag är förresten gammal vän med Ivan i Men Without Hats och vi har haft mycket utbyte under åren.
Efter stora framgångar på åttiotalet la du Trans-X på is på nittiotalet. Vad vad det som hände?
– Jag var utbränd, trött på giriga människor och behövde en paus från popvärlden. Så jag lämnade Los Angeles, där jag bott i många år, och flyttade hem till Kanada. Där levde jag tillbakadraget, ägnade mig åt videoproduktion och gjorde gregoriansk musik. Det var ett sätt att komma i balans och ladda om batterierna. Runt sekelskiftet kändes det rätt att återuppliva Trans-X igen.
Du bor nu sedan många år tillbaka i Mexico. Vad fick dig att flytta ner till solen?
– Delvis klimatet. Jag bor på Yucatánhalvön, nära havet, och vi har tropiska temperaturer året om. Men framförallt är Hi-NRG- och italo disco-scenen jättestor här.
För ett par år sedan sjöng du på en av Tobias Bernstrups låtar. Kan du berätta lite om samarbetet?
– Jag lärde känna Tobias när han spelade i Mexico City och tyckte det var kul att han inspirerats av min musik. När jag hörde “Videodrome” kändes den rätt direkt. Det lät som en låt jag kunde ha skrivit själv!
Vad har du för planer inför framtiden?
– Jag har spelat in ett tjugotal nya låtar, som kommer att släppas successivt framöver. Det rör sig både om åttiotalsinspirerad italo disco och mer modern klubbmusik. Men först är det dags för Europaturnén. Det ska bli jätteroligt att träffa alla skandinaviska fans i Odense och Helsingborg!
Vi bad avslutningsvis om kommentarer från de andra artisterna som uppträder samma kväll:
James Knights:
– Jag ser verkligen fram emot att introducera mitt Knight$-projekt för Helsingborgpubliken och träffa alla svenska vänner. Konserten med Boytronic på Charles Dickens var väldigt trevlig och nu hoppas jag att kvällen med Trans-X och Ankomst blir precis lika lyckad!
Ankomst:
– Vi ser fram emot en magisk kväll med mycket dans och glädje. För att värma upp publiken har vi satt ihop ett set som får folk att ryckas med i eufori. Kvällen till ära har vi dessutom remastrat vårt debutalbum, lagt till sex nya låtar och tryckt upp en begränsad cd-utgåva, som vi tar med oss. Kom tidigt för att inte missa vår konsert, så avslutar vi kvällen tillsammans på dansgolvet!
För för tredje året i rad återuppväcker Charles Dickens åttiotalet på höstkanten. Scotch för två år sedan – ifjol Den Harrow, Linda Jo Rizzo och Paul Rein – och nu Trans-X. Fredagen den 13 september ställer sig Trans-X på kultpubens scen i Helsingborg. Som grädde på moset (eller parmesan på italo-pastan) kan vi även avnjuta James Knights och Ankomst.
Läs mer om eventet här.
Införskaffa en biljett här.
Lyssna in er på spellistan som den svenska italo discons gudfader, Niclas Blyh, kompilerat:
