Hurts – Happiness

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Jahnstedt)

[album, RCA / Sony, betyg: 8]

Året var 1994 och Oasis släpper Definitely Maybe, ett album inspirerat av 60-talet. 2010 och Manchesterkillarna i Hurts ger ut sitt debutalbum Happiness inspirerat av 80-talet. Möjligtvis ligger Hurts väldigt rätt i tiden för vilken 20-åring har idag en relation till 80-talet? Duon är perfekta budbärare för att ta ett gammalt beprövat sound ett steg längre utan att smutsa ner det. Happiness är extremt välpolerad och ett finger till alla synthpopband som i 20 år kämpat tappert för att återuppliva denna genre.

Theo Hutchcraft och Adam Anderson är 23 respektive 26 år gamla och fyllda med mer talang än testosteron. De har snyggt förpackat musiken de inspirerats av, gett den nytt liv och nya melodier. De framför den respektlöst i en perfekt matchande outfit.

I Hurts värld är det mesta välpolerat. I boxen som medföljer pressutskicket ligger skivan snyggt förpackad bredvid en kam. Genomtänkt, attraherande och kaxigt visar de prov på stilmässig känsla men de balanserar samtidigt farligt. För är man lite elak kan man lätt ta dem för 80-talsbandet Bros, en referens ingen önskar höra 2010. I en lite mer rättvis bedömning kan man kalla gruppens stil för ett uppgraderat Spandau Ballet.

Musikaliskt brottar de ner det mesta. Tillsammans med svenske producenten Jonas Quant har de skapat ett helgjutet album. Låtar som “Wonderful Life”, “Stay” “Better than Love” och “Sunday” platsar samtliga på alla album som kommer att släppas i år. Visst är det klassiska texter om separationer och allmänt kärlekskrångel, men vad passar bättre än lite mörka känslor i melankolisk synthpop. I låten “Devotion” har man lånat in Kylie Minouge för att göra en duett, vilket blir mycket vackert och lyckat som allt annat på denna skiva. Happiness känns gjuten i sten och låtarna etsar sig verkligen fast i hörselgångarna och kommer att leva kvar för evigt, ett klassiskt album.