(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Gan-Shin Records, betyg: 6]
Åtta låtar, mindre än en halvtimmes speltid, och ett par videos är vad japanska Crossfaith bjussar på. Inledningsvis tror man att det är en syntplatta man lagt nävarna på och lite synd är det att den inte fortsätter på det viset. Men redan i “Mirror” exploderar det hela i en mix av hård, modern metal och hardcore. Visst finns det elektroniska kvar i musiken, men det är absolut inte det dominerande inslaget. Crossfaith gör dock bra ifrån sig och jag har viss förståelse för framgångarna gruppen har haft på sistone. Trots sitt höga tempo och intensiva aggressivitet lyckas gruppen förmedla dramatik och melodier. Låtarna är väl genomarbetade och detaljerade. Sången är en mix av screamo (som jag för en gångs skull står ut med) och growl. Texterna är på engelska. Albumets svaghet är å andra sidan, förutom den korta speltiden, att inte alla spår är särskilt minnesvärda. Jag tror dock, instinktivt, att The Artificial Theory For The Dramatic Beauty kommer att växa ännu mer med tiden och ju fler svarvningar man ger cd:n. Plattans arrangemang är nämligen intressanta och Crossfaith kommer rätt långt på att variera innehållet i sina låtar, och de keyboardsamplingar som Terufumi Tamano (som också står för det visuella) arbetar med. Fans av andra j-rockband som Dir En Grey och Girugämesh bör absolut kolla upp Crossfaith. Börja gärna med “Blue”.