Same Old Story – A Great Disgrace

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Engineer Records, betyg: 3]

Punkpop med emo-melodier, ibland gränsande till hårdrock, men riffen tar sig tyvärr aldrig över den gränsen. Istället pangar man på, tryggt och trivsamt, i låt efter låt. Problemet är bara två: låtarna sätter sig inte hos mig och Same Old Story saknar hörbar personlighet. När man gör en 29 minuter kort skiva och ingen låt fastnar trots att plattan spelats upprepade gånger anar jag oråd, minst sagt. Jag kan omöjligt skilja Same Old Story från en massa andra band som jag inte heller minns längre. Och ja, den här plattan kommer att begravas på samma gamla bortglömda kyrkogård inom mig, som så många andra har gjort före den.

Först tänkte jag faktiskt skriva att plattans innehåll är som skivans titel, men fullt så illa är det dock inte. Det här bandet har nog sin publik som så många andra, för visst finns det en musikalisk kvalitet, helt okay sång och en bra produktion. En del nöjer sig med det och bandet ligger trots allt på ett engelskt skivbolag. Men inte minst på grund av dessa musikaliska kvaliteter borde Same Old Story också kunna prestera någonting bättre än vad de har gjort här. Någonting mer minnesvärt. Någonting personligt. Starkare låtar. Ta några risker. Våga sticka ut. Åtminstone lite. Förhoppningsvis tar killarna det steget till nästa släpp. Debutanter bör alltid få ett par chanser, tycker jag. Den första blev en nitlott, men vem vet, nästa kanske blir vinst?