Terra – Livslinjen

Terra följer upp Underbara Saker med Livslinjen och radar därmed upp tio nya låtar i en tämligen traditionell, svenskt gitarrbaserad indiepopstil. En del av dessa spår är utmärkta, liksom vissa texter, men när Karl Sundström sjunger alltför likt Håkan Hellström tappar han mig fullständigt.

Göteborgsbandet Terra startade redan 2015. Sedan dess har de åstadkommit tre album, inklusive Livslinjen. De ska ha en rejäl fanskara på konserterna efter vad jag har förstått och live är de kanske också så bra som det sägs? Jag vet inte, men det är ju möjligt. Livslinjen fungerar i alla fall hyggligt med sina popiga refränger, texterna som känns verklighetsbaserade och realistiska i all enkelhet – texterna finns tryckta på lp:ns innerkonvolut, men är skrivna i så liten stil att de kunde vara gjorda för ett cd-häfte istället för en lp – och när Sundströms vokalkonster håller sig på mattan är allting frid och fröjd för min del. Men när han tar i mot trädtopparna händer något med rösten som får honom att framstå som Håkan Hellströms tvillingsångare och för mig förstör det mycket av innehållet på Livslinjen. Hellströms fans lär ju inte klaga däremot, och jag kan tänka mig att han och Terra har många gemensamma sådana framför scenerna. Livslinjen är producerad av Jari Haapalainen (The Bear Quartet, Markus Krunegård, Frida Hyvönen etc.), Alexander Bergil (Ljung, Boy Destroy, Jävla EP:n) och Per Stålberg (Division of Laura Lee). Haapalainen har även mixat verket. Ljudbilden kan man således inte klaga på, men vilka är då skivans bästa låtar? I mitt tycke höjer sig ”Lilla liv”, ”Terra” med sin smittsamma refräng och ”Fanclub” med sina likaledes smittsamma gitarrer över merparten av de flesta spåren här. Slutsatsen blir trots allt att Underbara Saker förblir snäppet bättre än Livslinjen.