Agent Side Grinders nya album, Jack Vegas, har färgats av den amerikanska beatnikrörelsen och är ett steg tillbaka mot en analog råhet. Zero Magazine fick ett intressant samtal med bandets sångare, Emanuel Åström, om Kerouac, Springsteen och naket historieberättande.
God kväll, Emanuel, och tack för att du tar dig tid att svara på några frågor! Om du jämför ert nya album, Jack Vegas, med er förra fullängdare, A/X, vilka likheter respektive skillnader ser du då?
– Johan Lange sa en gång att A/X är domedagsprofetian som vi hoppas aldrig slår in. Jack Vegas kan beskrivas som resultatet av att den trots allt gjorde det. Jag tycker att det hörs. Den är råare, brutalare och mer påträngande.
Hur är stämningen i dagens Agent Side Grinder? Vilka är fördelarna med att jobba som trio?
– Allt är en process. Jack Vegas är ett steg på vägen att hitta hur vi jobbar ihop i den här sättningen. Rollerna är konstant under utveckling och skivan speglar var vi befinner oss i den utvecklingskurvan.
Jack Vegas är producerad av er tidigare medlem Henrik Sunbring. Hur har det varit att jobba med honom igen?
– För mig personligen var det ju inte igen, men det var skönt att jobba med någon som har en förståelse för vad vi håller på med och ser möjliga vägar framåt.
Har albumtiteln Jack Vegas någon speciell betydelse för er?
– Det monotona malandet som drivs av tanken att allt löser sig om man bara hänger kvar lite till. Hopplösheten i att det egentligen är riggat från början. Vi gillar också att Jack Vegas väcker helt andra associationer hos folk som inte känner till den svenska betydelsen. Jag har redan hört många spännande tolkningar…
Ni pratar om ett utforskande av amerikansk kultur och refererar till beatnikrörelsen. Är skivan på något sätt inspirerad av banbrytande författare som Jack Kerouac, William S. Burroughs och Allen Ginsberg?
– När skivan fortfarande var i ett tidigt stadium, och vi inte hade grepp om hur allt hörde ihop, introducerade Peter Fristedt en sampling av Burroughs, som hjälpte oss sy ihop allt. Resten av arbetet byggde vidare på den känslan. Kerouacs rotlöshet, Burroughs galenskap och Ginsbergs ömhet inför förfallet: allt har hjälpt oss avkoda vart Jack Vegas skulle ta vägen.
Den stereotypa bilden av en beatnikpoet är en man med långt hår och pipskägg, som läser dikter till rytmerna av en bongotrumma. Såväl estetiskt som musikaliskt leder ni snarare tankarna till Depeche Mode eller Joy Division. Vilka är egentligen anknytningspunkterna mellan ett svenskt elektroniskt band och en amerikansk litterär rörelse från femtiotalet?
– Det har aldrig varit vår avsikt att härma dem eller ens göra ett verk i deras stil. Men vi hittade paralleller mellan beatnikrörelsens reaktion på samtiden, hur band som Suicide gav samma tankar nytt liv och vår egen tid. Det hjälpte oss fatta vilken skiva vi ville göra. Och de lyhörda kan absolut höra bongos på några låtar.
En roadtrip i USA leder tankarna till Bruce Springsteen. “Bossen” kände Allen Ginsberg och har gjort en cover på Suicide. Det saknas med andra ord inte kopplingar. Är Jack Vegas på något sätt er Born To Run eller Nebraska?
– Nebraska är ett mästerverk. Det är Springsteen utan fluffet. Så har vi också jobbat den här gången. Det pampiga och polerade på A/X är ersatt av rumsakustik och minimalt med sångeffekter. Ett mer naket historieberättande.
Andreas Rehnberg har gjort det snygga skivomslaget. Hur tycker ni att det matchar soundet på albumet?
– Omslaget är en del av historieberättandet. Som en extra låt som sitter utanpå, full av dimensioner och öppen för tolkning. Det är spretande tankar, som bildar en helhet. Ganska exakt som skivan i stort.
Hur tycker du att Jack Vegas blivit mottagen?
– Det är alltid nervigt att släppa något man jobbat så länge med, men än så länge verkar folk ha förstått vad vi ville göra och uppskattar det.
Vad händer framöver för Agent Side Grinder?
– Vi har precis avslutat ett varv med spelningar i Skandinavien och England. Nästa avgörande moment blir en konsert på Södra Teatern i oktober, ihop med Siri Karlsson. Arbetet med den kommer definiera vårt livesound framöver. Efter det blir det en Europaturné.