Friday , November 22 2024

EP´s Trailer Park – Once When We Were Birds

Betyg - 7

7

Solig men vemodig västkustpop, smyckad med engelska texter om förr.

User Rating: Be the first one !
Omslag: EPs Trailer Park - Once When We Were Birds
Skivbolag: Ella Ruth Institutet

Eric Palmqwist har gett ut tre soloalbum och Ruben Engzell har byggt en studio på Södermalm där Once When We Were Birds har fötts fram. Gruppen EP´s Trailer Park har under tiden haft åtta års uppehåll, men nu är de alltså tillbaka med sitt sjätte studioalbum.

I 90-talets början flyttade Eric Palmqwist från Gotland till Stockholm och bildade strax därefter bandet EP´s Trailer Park. Artister som Tobias Fröberg, Magnus Tingsek och Arvid Lind (Popsicle), samt Björn Yttling (Peter, Bjorn & John) har alla varit medlemmar vid något tillfälle, men idag består husvagnsparken av Ruben Engzell, Roger Olsson, Jesper Jonsson och Ulf Jonsson, samt förstås Palmqwist själv. Med andra ord: exakt samma line up som på förra plattan Lojsta & Other Stories From An Island. Lp:n med den märkligt poetiska titeln Once When We Were Birds är en nostalgiskt reflekterande skiva som behandlar ämnen som barndom, uppväxt, föräldrasorg och föräldraglädje. Mest påtagligt upplever jag dock vemodet, längtan och en önskan om att få återvända till någonting som har passerat och som omöjligt kan återkomma, hur mycket man än vill. Musiken är tämligen lugn, popig, melodiskt skimrande och varm, ibland på gränsen till intim. Det krävdes dock några lyssningar för att den skulle nå fram till mig. Bandet har försökt skapa en solig västkustkänsla och lyckats rätt bra med det, men den stilen har jag aldrig riktigt fallit för, vilket utgjorde ett visst hinder. Att Palmqwist – som jag tidigare bara hört på svenska via soloalbumen – sjunger på engelska gjorde också att det var svårare att kroka fast vid den här musiken än låtarna på hans soloplattor. Men när jag sedan läste texterna – alla finns i skivans innerkonvolut – så berördes jag djupt av spår som ”Every Other Week” som säkert alla föräldrar med delad vårdnad kommer gråta en skvätt till, och fina ”Full Moon Ruth”. Den senaste handlar om Palmqwists dotter. Där och då öppnades alla dörrar till de många övriga fina låtar som finns på plattan.

Om Robert Ryttman

En simpel skribent som gillar allt från det enklaste enkla till det svåraste svåra, från det mjukaste mjuka till det hårdaste hårda!

Kolla även

Niccokick – tillbaka med “Our Way”

Ett band som Zero Magazine skrev mycket om när det begav sig är Niccokick. Kvintetten, …