H. Self – Country Songs

Country Songs är uppföljaren till H. Selfs kritikerrosade debutalbum som kom härom året. H. Self heter egentligen Henric Hammarbäck och har en lång musikalisk bana bakom sig och en ännu längre framför sig, får man hoppas. 

Första gången jag såg Henric Hammarbäck live var med bandet Southern Skyline på Ulvsättra Bygdegård 29/5 2010. Spinning Jennies med David Ritschard lirade samma kväll. Inte kunde man då tänka sig att herrarna skulle bli musikjournalisternas kreddiga älsklingar 20 år senare, men så blev fallet. Den 2/3 2023 lirade Hammarbäck live under artistnamnet H. Self på Vassa Eggen i Stockholm. Det var releasefest för hans nya platta Country Songs och efter giget berättade Hammarbäck att jag var den förste någonsin att ha intervjuat honom. Åren går, minnen består. H. Selfs musik har förvandlats märkbart sedan jag hörde Southern Skyline. Den har blivit mer renodlad country, mer personlig, mer intim, mer vemodig och sorgsen. När jag lyssnar på Country Songs slår det mig direkt att skivan är minst lika bra som Broken Live On från 2021 och ni som gillar den lär uppskatta den nya minst lika mycket. Lyssna och smält till ”Goin´ under gettin´ over”, ”Heartbreak (It´s a)”, ”Wreck on the bus”, I sure do miss it” och ”Let us hate each other in peace” till exempel. Eller ta vilka låtar som helst förresten, det finns inga dåliga spår här. Merparten av albumets sånger har Hammarbäck skrivit själv, fyra tillsammans med Dan Goren som lirar akustisk gura på plattan, och den underbara ”The night that Dallas Frazier died” ihop med David Ritschard. Cd:n innehåller tretton sånger varav endast två är över tre minuter långa. Ibland är det lite synd, då man önskar att de bästa ska vara mycket, mycket längre. Men det är bara att köra dem på repeat eller lyssna om skivan från början igen. Det sistnämnda bör man göra oavsett, då melodier och detaljer i ljudbilden framträder starkare ju mer man hör den. H. Self har en skönt tillbakalutad och uttrycksfull röst, en berättarröst som passar hans country utmärkt och det är lätt att tro att det han sjunger är detsamma som man känner när man hör honom… och kanske är det så?