Björn Hamrin – Coda

På den gamle Grizzlybjörnen och bluesräven Björn Hamrins nya platta Coda liras det såväl blues som americana av utmärkt sort. Tittar man i konvolutet ser man att vissa spår är inspelade tillsammans med Tempelman Brothers Band, andra ihop med Peder af Ugglas och tre med moderskeppet Grizzly. 

Björn Hamrins musik stiftade jag först bekantskap med i slutet av 80-talet genom vår gemensamma vän fotografen Mauro Rongione (han var även fotograf för Zero Music Magazine en gång i tiden) som 10, 12 år senare fotade skivkonvolutet till Hamrins soloalbum Long Way Home. Nu finns Rongiones namn med på sångaren och gitarristens tacklista i Coda. Jag köpte Grizzlys mini-lp No 9 som kom ut 1989 i samband med att jag såg bandet live, och fick senare tag i både cd:n och singeln (Meanhile Back…) At The Station, plattor som håller utmärkt än idag. Även Coda känns tidlös och kommer säkerligen uppskattas av bluesfansen lika mycket om 10, 20 år som den lär göra nu. Hamrin bjuder på egenhändigt skrivet material, klassiker som avslutande ”Wang Dang Doodle” av Willie Dixon, men här i ett mycket udda och förtrollande arrangemang, samt låtar skrivna av legendarer som Townes och Jeanene Van Zandt, Robert Johnson och Blind Boy Fuller etc. Ett flertal spår är även skapade av medmusikanter på albumet. Skivan innerhåller en fin mix av stilar och melodier, från ZZ Top-rockiga ”Something Out There” till finstämt känsliga ”That Man”, bägge skrivna av Hamrin själv och framförda ihop med Tempelman Brothers Band. Några andra läckerbitar på Coda är snyggt softa ”Evil Thinking”, tungt inledande ”I Can´t Trust Nobody”, Fullers Boogie ”Step It Up and Go”, lätt rockiga ”This Is the Time” och lojt gungiga ”Bound To Crawl”. Ska jag vara lite grinig eller kritiskt konstruktiv, hur man nu vill tolka det, hade jag önskat mig några fler ösiga låtar och svängiga boogienummer då merparten av materialet här är av det mer stillsamma slaget, men detta är inget krav för att uppskatta Coda till fullo.