(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[singel, Egen produktion, betyg: 1]
Tre spår med stämningsljud snarare än låtar är vad som möter lyssnaren när man sätter på Gustaf Almlöfs senaste alster. Mjuka ljudmattor svävar över ödsliga trumtakter, med inslag av andra ljud som stryker omkring.
Första tanken är: soundtrack till videokonst från 80-talet. Och den tanken visar sig inte vara så dum, för Gustaf sysslar med konst och även med film vad det verkar när jag surfar runt lite och försöker hitta info om honom. Dessvärre är musiken lika olyssningsbar som ni kanske redan misstänker vid det här laget. Pretentiöst vansinne utan talang, lyder mitt omdöme.