Artmade – Artmade

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Fools Parade Production, betyg: 7]

I en låt som “Run” är Kristianstads Artmade ett fullkomligt lysande popband. Låten med den korta titeln är bombastisk, dramatisk, mångsidig, välsjungen, snygg såväl till melodi som till uppbyggnad. Jag vet att det är stora ord, men jag kommer att tänka på en mix av Queen när de var som bäst, och något riktigt bra syntband i perfekt symbios. Men så står “Run” ut på plattan också. Artmades åttonde album innehåller elva spår allt som allt och de flesta är små melodiösa popsånger som är fullt njutbara, men inte lika magnifika som “Run”. Därmed blir albumet som en kullerstensgata, där vissa stenar höjer sig aningen över andra, till dess att man snubblar över den där jättebumlingen som någon kastat ut mitt i vägen. Och det är den man minns bäst när promenaden är över. Men det finns som sagt fler höjdpunkter. Två exempel är funkiga “Artmade X” och fint sorgsna “No bridges left to burn” Jag läste någonstans att Artmade tidigare inte hade syntar och keyboards, men det är där Johan Redmo använder dessa som mest som jag uppskattar skivan som bäst. Och det här är en typisk växare, en skiva vars låtar blir bättre och bättre ju oftare man hör dem. Mycket fint pianospel tar bandets pop in i finrummen och sångaren Love Melander sjunger helt magnifikt emellanåt. Jag vet inte hur Artmade har låtit tidigare på sina sju album, men här är gruppen något storslaget på spåret och jag hoppas intensivt att de kan fortsätta att utveckla de ådror som vuxit ut här.