(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Inga Karlsson)
[album, Progress Productions, betyg: 9]
I gränslandet mellan kompakt EBM och kvicksilverflytande melodier kastas jag in i en eskapism, sugs in i en tidshybrid av då och nu. Jag associerar till The KLF, Vangelis, Leonard Cohen, Nitzer Ebb, Prodigy och Chemical Brothers.
Men Cryo aka Martin Rudefelt från Malmö bryr sig inte om dessa referenser. Han går på intuition som på syre när han skapar. Det är bara jag som känner mig manad att bena i soundet.
I sitt musikaliska graffiti känns han både kontrollerad och påtänd. Och kan jag bli mer flummig själv? Det är inte alltid lätt att förklara vad man känner. Att Rudefelt går omkring med sin medfödda och stora musikalitet har jag vetat länge. När skall han slå igenom med filmmusik som han delvis är född för att göra? Filmvärlden väntar.
Urladdning från skarpa textrader och öppningsspåret “In Your Eyes” blommar ut pang! som en krockkudde mot ansiktet. Igenkänningsfaktorn är där, men omedvetet insmygande av The KLF. En snygg, stadig låt med melodiska vinrankor inslingrade om vartannat.
“Believer” går på ett klassiskt Cryo-recept med vass Prodigy/Chemical Brothers-dekor och kontrasteras vidare med “The Portal”, som måste vara en av mina favoritlåtar. Den graciösa Cryo-sidan, det gåtfulla, svävande, elektroniskt varsamma. Precis som i “So Close” (Part One) sipprar det ut en filtrerad rysning. Bägge låtarna är till för att glidflygande försvinna i. Poetiska elstötar gömda i ett lyckorus.
Jag har skrivit om det förut. Leonard Cohen-spöket. I “Common Man” flaxar det till igen. Och det, till min belåtenhet, välklätt och snyggelektroniskt.
Efteråt blir ett antal hårdare alternativ återigen aktuella. Ett av dessa, “Too Much”, börjar med en välvårdad, bestämd rytm för att snart stretcha ut armarna i en svävande elektronisk cocktail.
På sin plats är också den experimentella ljudmattan “Yesterday” där Martin laborerar lekfullt i stil med “Miserere Mei” från ep:n Beyond.
Retropia är ännu en kvalitetsprodukt från Cryos skafferi. En dagdröm, en glidflygning, en überkreativ monstercocktail av hårda och mjuka elektroniska ingredienser att hejdlöst hälla i sig till bristningsgränsen. En stor eloge till en ovärderlig musiker som alltid lyckas att göra mig full av beundran och respekt och, naturligtvis, mina varmaste rekommendationer till alla synthälskare!