Friday , November 22 2024

Foretaste – Happy End!

Betyg - 7

7

Fransk synthpop med melodier och retroljud från Japan.

User Rating: Be the first one !
Foretaste - Happy End!
Skivbolag: Boredom Product

Franska synthduon Foretaste har i och med Happy End! Spelat in och gett ut sitt sjätte album. Det gjorde de rätt i. Cd:n är inte alls dum. Plattan spelades in under det miserabla Coronaåret 2020 och som en avspegling av det är det inget direkt glatt slut de delar med sig av till lyssnarna.

 ”Welcome” inleder passande nog Foretastes nya album. Men vad är det vi välkomnas till? Jo, till en skiva som bjuder på tio spår, där Creature XX står för sången och Creature XY har fixat programmeringen, skrivit musiken och lyriken, producerat, arrangerat, samt lirar gitarr (som knappt hörs) och sjunger lite i bakgrunden. På “Robotic Blues” gästar JB Lacassagne på sång, men fler musikanter än så har inte krävts för att skapa Happy End! Det var fyra år sedan fullängdaren Space Echoes släpptes, men så sent som i december gav Foretaste ut en försmak på Happy End! genom att släppa ep:n Lost: Run! som innehåller tre av spåren här. Dessa är ”Run”, ”Lost For Seven Years” och ”Dead Star”. Foretaste påminner rätt ofta om Yellow Magic Orchestra, inte minst p.g.a. ljuden de använder, och det är ju inte jätteofta man hör nya band som får en att associera till japanerna. Desto roligare att Foretaste tar sig an uppgiften. Ett annat bands namn som swischar förbi i huvudet är Orchestral Manoeuvres In The Dark och deras smak för popiga melodier. Det är inte i så stor utsträckning att vi pratar några copy cats här, men ibland förekommer det. Vidare bjuds vi på ett överraskande ”solo” i ”Pure Madness” som påminner om grejerna Brian Eno gjorde på Here Come The Warm Jets, även om Enos effektsolon var både vildare och mindre kontrollerade på 70-talet än vad fransmännen vågar sig på idag. Ska jag gnälla lite så blir det på att Creature XX:s sång inte direkt imponerar eller utmärker sig, även om den fungerar, och att skivomslaget ser ut som en sådan där billig ”romantisk” 70-talstapet med solnedgångar som var hippa ett tag. Annars är plattan klart värd.

Om Robert Ryttman

En simpel skribent som gillar allt från det enklaste enkla till det svåraste svåra, från det mjukaste mjuka till det hårdaste hårda!

Kolla även

Niccokick – tillbaka med “Our Way”

Ett band som Zero Magazine skrev mycket om när det begav sig är Niccokick. Kvintetten, …