Indochine – Singles Collection (2001-2021)

I början av 2000-talet var den svenska indietrion Eskobar förband åt Indochine på en gala i Paris. “Frankrikes Kent”, menade Eskobar efteråt. 

Det är naturligtvis diskutabelt om man kan göra den typen av liknelser, men man kan definitivt förstå hur de tänkte. Åtminstone om man pratar om den senare halvan av de båda bandens karriärer. 

Singles Collection (2001-2021), som är den första av två samlingsboxar Indochine ger ut i samband med sitt fyrtioårsjubileum, är nämligen sprängfylld med elektroniska rytmer, dova basgångar, melankoliska gitarrer och vackra mollbetonade melodier, som lyckas med konststycket att både vara komplexa och omedelbart igenkännbara.

Men paralleller brukar inte bara dras till Eskilstuna, utan även till Basildon och Crawley. Även här kan man förstå varför. Man kan dock samtidigt konstatera en tydlig skillnad. Medan varken Depeche Mode eller The Cure släppt speciellt mycket minnesvärt efter sekelskiftet, har Indochine samlat på sig en imponerande låtskatt. ”J’ai demandé à la lune”, ”Mao Boy”, ”Electrastar”, ”Pink Water”, ”Little Dolls”, ” Le Lac” och nya ”Nos célébrations” är alla episkt storslagna.  

De som köpt lyxboxen kan även se fram mot en bonusskiva med nio vackra pianotolkningar av sentida Indochinelåtar, som så smått leder tankarna till både Yann Tiersen och Michel Polnareff. 

Det kristallklara ljudet (signerat Mike Guzauski, som bland andra jobbat med Daft Punk) och den snygga designen (av den prisbelönte holländske fotografen Erwin Olaf) blir prickar över i:t. 

Singles Collection (2001-2021) går från klarhet till klarhet. Förväntningarna blir minst sagt höga på systerskivan, Singles Collection (1981-2001), som kommer senare i höst. 

Magnifique!